Vete

Vetet är det enda sädesslaget som innehåller gluten i tillräcklig mängd för att man ska kunna baka jäst mjukt bröd.

Råg

Råg har utvecklats från gräset vildråg, Secale montanum. Eftersom råg är en härdigare växt än vete har den sedan den skyddande likheten utvecklats till fullo blivit ett bra spannmål att odla där vete inte ger skörd, till exempel i bergsterräng.

Korn

Korn är det sädesslag som kan odlas längst mot norr i Sverige. Det är det sexradiga kornet som odlas i norr. Bilden visar tvåradigt korn som odlas i de södra delarna av landet.

Havre

Havre har vippa medan de andra tre sädesslagen har ax. Det odlas mest till djurfoder men en del används till havregryn och välling.

Kor (nöt)

Bilden visar de två koraser som varit viktigast som mjölkkor under 1900-talet. Det är svensk rödbrokig boskap (SRB) och svensk låglandsboskap (SLB).

Visste du att man kan se på hornen på en ko hur många kalvar den fått?
En ko får en ringformad fåra (kalvningsfåra) längst in på varje horn varje gång den kalvar. Kon på bilden har alltså fått fem kalvar. När hornen växer flyttas ringen allt längre ut.

I fjällområdet har svensk kullig boskap (SKB), även kallad fjällkon, spelat stor roll. Fjällkorna har inga horn. De passar bra på fäbodar och i
fjälltrakterna eftersom de klarar sig med mindre och sämre
foder än andra kor. Denna ras ger också mjölk med högre
fetthalt.

Biffkor brukar man kalla de kor som man inte mjölkar utan har
för köttets skull. Charolais är en typisk sådan koras.

Får

Får har hållits av två skäl: för att ge ull till kläder och kött till mat. I våra dagar är köttet fortfarande viktigt men inte ullen som nu kan köpas mycket billigare från Nya Zeeland och Australien. Däremot har det tillkommit ett annat skäl: behovet att hålla landskapet öppet så inte alla gamla ängar, hagar och naturbetesmarker växer igen med buskar och träd.

Hos de flesta fårraserna saknar åtminstone tackorna (honorna) horn. Hos det gotländska utegångsfåret eller gutefåret har särskilt baggen (hanen) stora vackra horn. Tackan har mindre horn.

Get

Getter på fäbod i södra Norrland. Getter har man haft mest för mjölken men köttet har också använts. På grund av att de är så små har getterna tillsammans med katterna alltid varit populära hos barnen. Särskilt killingarna är perfekta lekkamrater.

Getens unge kallas killing.

Häst

Ridning är en populär fritidssyssla bland ungdomar, särskilt tonårstjejer.

Sto med föl. Hos hästarna kallas honorna sto eller märr, hannarna hingst och ungarna föl. En kastrerad hingst kallas vallack.

Gris

Grisar kan leva mer naturligt utomhus än i trånga djurstallar. Grishanen kallas galt, honan kallas sugga och ungarna kallas kultingar.

Sugga med nio kultingar som diar. Hon har tolv spenar men kan ibland få ännu fler kultingar. Då får några turas om att suga mjölk.

Tambin

Här sitter fyra bin vid ingången (flustret) på en bikupa. De två bin som är på väg in i kupan har varit ute och samlat pollen och nektar i olika blommor. Den som samlat pollen har detta i klumpar på bakbenen. Den som samlat nektar har denna i krävan (honungsmagen) och stöter sedan upp den i en sexkantig vaxcell. De två bin som sitter och fläktar med vingarna närmast kameran och längst till höger har en viktig uppgift. De orsakar luftströmmar som för med sig bisamhällets lukt ut i omgivningen så att de andra bina lättare kan hitta hem.

När bina svärmar flyger en drottning iväg från kupan med hälften av arbetarna. Först sätter sig alla i en stor klump på en trädgren och väntar medan några spejarbin letar efter en lämplig ny bostad. När en sådan hittats flyttar alla in där. En svärm kan sitta några minuter eller ett par dar beroende på hur snabbt spejarbina hittar en lämplig hålighet för det nya samhället. © Ola Jennersten

Drottningen lägger ägg i kupans vaxceller omgiven av arbetsbin. Biodlaren har satt en färgklick på hennes mellankropp för att lättare hitta henne. Man kan också se att hon är större än arbetarna, särskilt bakkroppen är längre.

Här ser du bidrottningen i närbild.

Bikupan är byggd för att rymma ett bisamhälle och skydda det mot vinterns köld.

Bikupans ingång kallas för flustret. Bikupan är gjord så att det ska vara lätt att ta ut honung på hösten och enkelt att bygga på kupan på höjden när samhället blir större. Ett samhälle består av en drottning (vise) och många tusen arbetare. Drottningen lägger ägg och arbetarna (som är sterila honor) gör allt annat, dvs. samlar in nektar och pollen, matar larverna, håller rent, försvarar mot inkräktare etc. När ett samhälle växt till ordentligt föds en ny drottning. Då tar den gamla med sig en stor mängd arbetare och bildar ett nytt samhälle. Man säger att bisamhället svärmar.

Rött murarbi

Det röda murarbiet bygger bon i små håligheter i murar eller trä. När den har fyllt ett antal celler med pollen och nektar och lagt ett ägg i vardera stänger den till med lera. Om man sätter upp små bambupinnar vågrätt så får man ofta denna art som innevånare. (Se Staden — Ut och undersök.)

Smalbin

En grupp av vildbin kallas smalbin. Här ses ett av de tidigaste av dessa på en blomkorg av hästhov.

Blomfluga

Den här blomflugan suger nektar på en maskros. Du kan se att det är en fluga och inte en geting på att den bara har ett par vingar – en geting har två par.

Amazonmyra

Amazonmyran hör till de rödlistade arterna vilket betyder att den är sällsynt i Sverige.

Påfågelöga

Påfågelögat är en vacker fjäril som övervintrar som vuxen. Den hör därför till de första fjärilar man ser på våren.

Kålfjäril

Kålfjäril hör till en grupp som kallas vitfjärilar. Det är egentligen tre arter raps-, rov- och kålfjäril. Kålfjärilen är överlägset störst av de tre arterna och kan oftast artbestämmas direkt på storleken. Den är också den klaraste och mest distinkt tecknade av de tre arterna med sotsvarta vingspetsar som följer framvingarnas ytterkanter i en båge.

Kålfjärilens ägg, larv och puppa

Ägg och nästan nykläckta larver av kålfjäril.

I närbild ser kålfjärilens ägg ut som små majskolvar.

Kålfjärilslarver på rybs. Larverna kan göra stor skada på raps, rybs och olika kålsorter. I det moderna jordbruket sprutar man dessa grödor med insektsgifter som dödar larverna.

Kålfjärilspuppa. Larverna av denna fjäril förpuppas på hösten. Pupporna övervintrar och kläcks på våren till fjärilar som parar sig och lägger ägg på kålväxter. Äggen kläcks på sommaren till nya larver som börjar äta av bladen.

Jordlöpare

Parklöparen är en av våra vanligaste jordlöpare. Här håller den på att äta upp en snigel som den har fångat.

Sandjägarna tillhör en särskild grupp inom jordlöparfamiljen. De är snabba rovdjur som kan flyga iväg utan förberedelser lika kvickt som en fluga. De finns ofta på väg- och åkerkanter och andra sandiga platser. Bilden visar den gröna sandjägaren som är den vanligaste av Sveriges fyra arter av sandjägare.

Spyflugor

Spyfluga på svansen av en snok. Både flugor och snokar söker sig till gödselstackar för att lägga ägg, men de flesta spyflugor föredrar döda djur som mat till sina larver. Däremot suger de vuxna flugorna gärna vätska från färsk spillning.

Svampar

Spetsvaxskivling

Rödskivling

Rökfingersvamp