Utblick – Donaudeltat i Rumänien

Donaudeltat Donau är Europas näst största flod (efter Volga). Den börjar i Tyskland på Alpernas nordsida och det är också från Alperna som den får sitt mesta vatten. Stora bidrag kommer också från Karpaterna, Sudeterna och Balkanbergen. Donauflodens hela avrinningsområde täcker 8000 kvadratmil och rymmer mer än 80 miljoner människor.

Floden passerar tio länder och genom fyra huvudstäder på sin väg mot Svarta havet. I Rumänien bildar Donau ett delta som till ytan är lika stort som Blekinge, dvs. omkring 30 kvadratmil. Ungefär hälften av detta är tät vass.

I Donaudeltat delar floden upp sig i tre stora och en mängd små flodarmar. Det viktigaste trädet i deltaområdet är vitpil som kan bli mycket stor. Ett annat ganska vanligt träd är tamarisk. Den har pyttesmå barrliknande blad. Den växt man ser mest i deltat är förstås vass. Den täcker ca 15 kvadratmil och har också fått stor användning, såväl lokalt till stängsel och takmaterial som industriellt till pappersmassa och annat.

Braxen har ett välsmakande kött, särskilt fiskar som väger över ett kilo. Denna fisk lever av små bottendjur som mygglarver, maskar, snäckor, musslor och kräftdjur.

Näckrosor och andra vattenväxter hittar man naturligtvis också i de lugna flodarmarna och lagunsjöarna. En av de mest intressanta vattenväxterna är sjönöten som förr fanns även i Sverige.

De svampar man oftast stöter på är olika tickor och andra vedsvampar som växer på pilarna.

Deltat är rikt på olika arter av sötvattensfiskar. Där finns både sådana som vi har i Sverige, t.ex. gädda, abborre, gös, ål, mört, sutare, braxen och mal, och arter som är typiska för kontinentens floder och dammar som flodbarb, karp, bitterling och stör. Solabborren är inplanterad från Amerika. Fisket är av stor ekonomisk betydelse för många människor.

Kärrsköldpaddan lever som namnet säger i kärr, dammar, åar och andra grunda våtmarker. Den lever mest av smådjur som den tar under vattnet. De upp till 16 äggen grävs ner i mjuk jord eller lera en bit från vattenbrynet. Under värmetiden efter istiden fanns denna sköldpadda i södra Sverige. Rester har hittats i Skåne (på ca 30 ställen), Östergötland och på Öland.

Sjögrodan är den groda som man ser och hör mest. Den kväker på ett skrattande sätt och kallas därför också skrattgroda. Sjögrodan är närmast släkt med de svenska arterna gölgroda och ätlig groda. Den ätliga grodan har från början uppstått ur en korsning mellan gölgrodan och sjögroda. En liten groda som är vanlig i deltat är klockgrodan. Den kallas så därför att dess läte låter som avlägsna kyrkklockor när många grodor kväker tillsammans.

Rutsnoken är den vanligaste ormen medan kärrsköldpaddan och den turkiska landsköldpaddan är de vanligaste sköldpaddorna.

Donaudeltat hör till de fågelrikaste områdena i Europa och är ett populärt resmål för många naturintresserade turister, så kallade ekoturister. De viktigaste grupperna är vattenfåglar som måsar, tärnor, gäss, svanar, änder, hägrar, storkar, ibisar, skarvar, pelikaner och vadare. Bland rovfåglarna är havsörnen den mest majestätiska med sina breda vingar.

Sjönöt

Sjönöten
(Trapa natans) är en växt som flyter i vattnet. Den får en nöt till frukt.

Sjönötens blad flyter på ytan och liknar björklöv. De sitter i en rosett med en uppsvälld ”flytboj” på varje skaft. Mitt i rosetten kommer den lilla vita blomman som sen ger upphov till den ätliga sjönöten. De ljusa bladen omkring tillhör en vattenormbunke som kallas simbräken.

Sjönötsfrukten kan rostas i eld och ätas. Utgrävningar i Sverige från bronsåldern visar att den då var populär att äta. Sedan 1913 är den utrotad i Sverige.

Vass

I Donaudeltat skördas stora mängder vass varje år. Man använder amfibiemaskiner (som kan gå både på land och vatten) både för skörd och för transport av vassen. En del exporteras för att användas till vassmattor i byggnadsindustrin, vindskydd i trädgårdar, taktäckning etc. Tidigare användes också mycket till den inhemska cellulosaindustrin för att bli pappersmassa. Många tekniska produkter och mediciner framställdes då också med vassen som råvara t.ex. alkohol, aceton, eter och penicillin.

Vassen staplas för att torka bättre.

Lastpråm fullastad med vass på väg till pappersmassefabriken. Denna användning har nu upphört.

Staket och insynsskydd av vass.

Kostall med väggar och tak av vass.

Vindskydd av vass kring grönsaksodling.

Bladvassen kan bli 4 meter hög. I förgrunden syns bronsibisar som söker smådjur i vattnet.

Tamarisk

Tamarisk (Tamarix smyrnensis). Den blommar med en sky av små skära blommor.

Kaveldun och näckros

Smalkaveldun (i bakgrunden) och gul näckros.

Vit stork

Den vita storken är vanlig i deltat. Den lever av grodor, stora insekter, sorkar och fisk. I Sverige dog storken ut 1954 men har planterats in i Skåne och häckar nu igen på några platser. I motsats till hägrarna så håller storkarna halsen utsträckt när de flyger. Boet är stort och byggs ofta på ledningsstolpar, hustak eller skorstenar.

Storken har stora breda vingar som hjälper den att spara energi genom att glidflyga på uppvindar (termik) under flyttningen till Afrika. Hanen och honan turas om att ruva samt att komma med mat och vatten till ungarna. Storkboet är så stort att gråsparvar och andra småfåglar ibland bygger sina bon bland dess grenar.

Dessa stora storkungar håller på att träna flygmusklerna genom att flaxa och lyfta någon meter ovanför boet. Om någon vecka kan de flyga iväg på riktigt. © Malin Almstedt.

Klockgroda

Kväkande hane av klockgroda. Djuret blåser upp hela kroppen och särskilt den stora strupsäcken, vilket ger resonans åt ljudet så att det hörs långt. Denna art fanns sällsynt i Skåne men dog ut 1960. Den har nu återinplanterats på flera platser. @ Ola Jennersten

Sjögroda

Sjögrodan är aktiv och kväker en stor del av den varma årstiden. Hanarna ligger i ytan och blåser upp två strupsäckar i mungiporna som förstärker ljudet. Det ser nästan ut som de har simdynor.

Rutsnok

Schackrutemönstret har gett rutsnoken (Natrix tesselata) dess namn. Denna orm ersätter den vanliga snoken (vattensnoken) på låglandet. Rutsnoken simmar bra och tar ungefär samma föda som den vanliga snoken, dvs. fisk och grodor.

Ormar använder tungan att lukta med. Lägg märke till den runda pupillen som är ett bra sätt att skilja snokar från huggormar som har en smal vertikal pupill.