Fåglar
Fåglar som ringduvor, måsar, koltrastar, björktrastar och starar gynnas av villornas och parkernas gräsmattor. Där kan de lätt hitta maskar, larver, sniglar och frön. Fröätare som gråsparv, pilfink, bofink, grönfink, grönsiska, hämpling och steglits lever av fröna från maskrosor, tistlar, kardborrar och många andra ogräs som växer vid gator, bangårdar, hamnar och lastplatser. En grupp fåglar som alltid finns i städerna är de som vintermatas med frön eller talgbollar. Dit hör många av de nämnda fröätarna samt talgoxe, blåmes och nötväcka.
Livet för de tre sistnämnda och den svartvita flugsnapparen underlättas också av att många människor sätter upp fågelholkar i sina trädgårdar. Många gör också fågelbad så att fåglarna ska trivas. En vanlig stadsfågel som är mitt emellan tam och vild är tamduvan.
Skrattmåsen har ett lite vilseledande namn. Dess läte låter inte speciellt mycket som skratt utan den skränar mest. (Det är fiskmåsen som ibland låter som den skrattar.) Men den är lätt att känna igen på sitt mörka ansikte och sina röda ben. Man brukar säga att den har stått i lingonsylt och doppat huvudet i choklad.
Ringduvan är Europas största duva. Tidigare var den en skygg skogsfågel men numer ser man den ofta inne i städerna. Den är lätt att känna igen på den vita halsfläcken. Den kallas ringduva för att dess vita vingband bildar en vit ring runt fågeln när den lyfter.
© Lars-Olov Karlsson
Den fågel som finns i störst antal i många tätorter är kajan. Den kan ses i flockar på tusentals fåglar i städer som omges av jordbruksmark. Det är nämligen här kajorna söker föda på dagarna. På kvällen flyger kajorna in till staden och övernattar i träd i parker och alléer. Det är också mest i stadens byggnader som de hittar håligheter där de kan bygga bo.
På liknande sätt lever en annan kråkfågel, råkan, med skillnaden att den är ovanligare och mest finns i vissa städer i södra Sverige. Den bygger bo i höga trädkronor, ofta många i samma träd. En tredje kråkfågel är skatan. Den placerar också sitt bo i träd. Det är runt, byggt av grenar och har både väggar och tak. Ofta byggs det nya boet ovanpå det gamla så att det bildas ett ”flervåningshus”. Skatan är ingen flockfågel som de två andra släktingarna.
Eftersom de flesta städer antingen har en å eller ligger vid kusten så brukar det finnas vattenlevande fåglar, t.ex. skrattmåsar, gråtrutar, gräsänder och knölsvanar. Ofta matas änderna och svanarna på vintern av kommunen eller privatpersoner.
Stare
Här är de nästan fullvuxna starungarna som väntar på mat från föräldrarna. © Lars-Olov Karlsson
Stare som kommer med mat till ungarna. Denna fågel har boet i ett gammalt hackspetthål, men starar häckar också gärna i fågelholkar som man sätter upp i trädgårdar och parker. © Ola Jennersten
Trastar
När koltrastarna börjar sjunga under ljumma vårkvällar och vårmornar känns det verkligen att våren är på väg. I södra delen av landet har många individer stannat hela vintern medan de i norra delen har flyttat söderut.
Björktrast kallas också för snöskata och känns igen på det grå huvudet och de bruna vingarna. Trastar letar gärna mat på marken som t.ex. maskar
Grönfink
Grönfinken känns igen på sin gröna färg, tjocka fröätarnäbb och sitt gula streck på vingen. Grönfinken är en av de första småfåglarna att börja sjunga på våren – då sitter de gärna längst upp i trädens topp. På bilden ser du en hane.
Detta grönfinkägg ”nödvärptes” på en sten som låg helt öppet. Varför värpte inte honan ägget i sitt bo som hon nyligen hade byggt på en gren i en hög gran i närheten? Förmodligen hade hon blivit bortskrämd från boet just när hon måste lägga sitt ägg. Det kan ha varit en sparvhök eller en nötskrika som satt sig nära boet.
Gråsparv och pilfink
Gråsparven bygger ofta bo under hustak. Bilden visar en hane som känns igen på grått huvud och svart haklapp. Honan är mer jämt brungrå.
Många människor ser inte skillnad på gråsparvar och pilfinkar, men pilfinken har brunt huvud istället för grått som gråsparvshannen. Hos pilfinken är könen lika. © Lars-Olov Karlsson