Några olika arter och grupper som kan flytta in
Buksamlarbin (Megachilidae)
Samlar pollen i håren på bakkroppens undersida. Murarbina (Osmia och Hoplitis) hör hit liksom tapetserarbina (Megachile), ullbina (Anthidium) och kådbina (Heriades).
Rött murarbi
Osmia rufa. Ett vackert rödhårigt bi som murar med lerklumpar. Bygger i rör med 7—11 mm diameter. Honan har två kraftiga horn mellan antennerna. Kläcks redan i april, hanarna någon vecka före honorna. Som alla bin samlar de nektar och pollen till avkomman. Besöker gärna fruktträd.
I bopinnarna ligger hancellerna ytterst och honcellerna längst in. Hannarna kläcks ca en vecka tidigare än honorna och börjar genast leta efter honor för att para sig med dem. De kan också känna lukten av de honor som är på väg att kläckas. Därför kryper de ständigt in i pinnarna och undersöker om någon hona har kläckts ännu. Eftersom alla vill vara först och uppvakta en nykläckt hona kommer de ofta i slagsmål med varandra.
Honan av det röda murarbiet håller på att stänga till sitt fjärde rör i denna bunt av bamburör. Hennes rör har alltid en skrovlig yta av lerklumpar ytterst. Hon är lätt att skilja från andra arter på sina två horn.
Inledning till parning. Hanen har längre antenner och en massa vita hår i ansiktet. Han saknar också honans horn.
Honans horn sticker fram mellan antennerna. Förmodligen använder hon dem när hon murar.
Honan av det röda murarbiet kommer till ett av sina bamburör med lera för att mura igen öppningen. I röret syns pollen/nektarblandningen med ett ägg (pilen) överst.
Blått murarbi
Osmia caerulescens. Ett blåsvart bi som murar med tuggade gröna blad. Bygger i rör med 4—7 mm diameter. Kläcks i maj.
Honan av det blåa murarbiet håller på att mura igen ett hål med boceller. ”I famnen” har hon en boll med tuggade gröna blad som hon använder. Hålet till höger har hon fyllt med boceller och stängt till tidigare.
Honan av det blåa murarbiet kommer till ett av sina bamburör fullastad med pollen (det ljusa mjölet på magen).
Hanen hos det blåa murarbiet är väldigt olik honan. Han är också mycket mindre.
Timmermurarbi
Hoplitis tuberculata. Ett bi med tvärrandig bakkropp som murar med tuggade gröna blad och små gruskorn. Bygger i rör med 4—5 mm diameter. Kläcks i juni. Syns mest mitt i sommaren.
Honan av timmermurarbiet kommer med gult pollen som hon bär på den håriga undersidan av bakkroppen. Arten känns igen på ränderna av vita hår på bakkroppen.
Hane av timmermurarbi som sitter på väggen bredvid bambubona och spanar efter honor.
Tapetserarbi eller bladskärarbi
Megachile. Klär in boet med halvcirkelformiga bladbitar som skärs ut ur blad av t.ex. kaprifol eller rosor. Kläcks i juni—juli.
Kaprifol med märken efter tapetserarbiets insamling av bladbitar.
Bo av tapetserarbi.
Ullbin
Småullbi (Anthidium punctatum) avgränsar cellerna med ulliga växthår. Bygger i rör med 8—8,5 mm diameter. Den andra vanliga svenska ullbiarten, storullbi (Anthidium manicatum), använder upp till 15 mm diameter. Storullbiet samlar helst nektar och pollen från syskor (Stachys) som bosyska och lammöra samt från hjärtstilla (Leonurus cardiaca). Från lammöra tas alltså både mat och bomaterial.
Hona av storullbi samlar nektar och pollen på lammöra. Hos alla bin är det denna näringsrika blandning som larverna får att äta. Hon tar också ”ull” till boet från denna växt.
Hos denna art är hanen betydligt större än honan. Han försvarar ihärdigt grupper av födoväxter och kör bort alla andra insekter som kommer för att ta nektar och pollen. Honor av den egna arten är förstås välkomna. Det är ju för att locka dem han mutar in revir med rikedomar som nektar, pollen och ull.
Väggbi eller kådbi
Heriades truncorum. Murar med kåda. Bygger i rör med ca 4 mm diameter. Kläcks i juni, hanarna först, och bygger bo i juli—augusti. Samlar pollen och nektar enbart från korgblommiga växter och tycker särskilt om gulblommiga arter, t.ex. strandloppört (Pulicaria dysenterica), renfana (Tanacetum vulgare) och färgkulla (Anthemis tinctoria).
Hona av väggbi med pollen på magen. Som namnet visar gör de ofta sina bon i hål i väggarna på gamla timmerhus. Hålen har gjorts av vedlevande skalbaggslarver. I en spricka i stocken syns pollen som biet tappat på väg till boet. Foto Mats Wilhelm.
Väggbihonan håller på att stänga till öppningen med kådan. På magen har hon redan samlat pollen till nästa borör.
© Didier Roustide — http://balades.naturalistes.free.fr
Honan av väggbiet kommer flygande till ett av sina bamburör med en bit kåda mellan käkarna.
© Didier Roustide — http://balades.naturalistes.free.fr
Solitärgetingar
Eumenidae. Dessa getingar fångar och förlamar larver av små nattfjärilar och skalbaggar som föda åt sina egna larverna. De murar sina bon med slät lera. Lergetingarna Ancistrocerus hör hit. De bygger i rör med 8—8,5 mm diameter. De flesta kläcks i juni.
Symmorphus gracilis Solitärgetingar av denna art bygger en propp av träfibrer utanpå leran, som ett ytterligare skydd och kamouflage för boet. De vill ha borör med 5—6 mm diameter.
En lergetinghona av släktet Ancistrocerus håller på med sitt tredje bohål. Lerlocket är alltid slätputsat i motsats till det röda murarbiets.
Borör av solitärgetingen Symmorphus gracilis.
Rovsteklar
Sphecidae. Fångar och förlamar bladlöss, spindlar, stritar, skalbaggar eller nattfjärilslarver som föda åt larverna. Murar med lera eller kåda. Släktena Trypoxylon och Passaloecus hör hit.
Allmän lersmetare eller allmän spindelgrävstekel (Trypoxylon figulus). Den fångar små spindlar som föda åt larverna. Murar med lera och bygger i rör med 2,5—5 mm diameter. Kläcks i maj.
Passaloecus. Steklar av detta släkte fångar granbladlöss som föda åt larverna. Murar med kåda och bygger i rör med 4 mm diameter. Har alltid en krans av kådpärlor kring boöppningen. Kläcks i juni—juli.
Lersmetare med en klump lera i munnen på väg till sitt bo i ett vassrör. Den känns igen på att den har en bakkropp som långsamt smalnar av framåt. Denna grävstekel fyller bocellerna med små spindlar som bedövats med ett stick. På så sätt har larven färsk mat hela tiden. Cellerna stängs med lera och locket har en ojämn yta.
Larv av lersmetare strax före förpuppningen. Omkring den syns rester av de spindlar mamman gett den innan hon värpte ägget och murade igen bocellen. Boet är här i ett genomskinligt plaströr.
Lersmetare som samlat en klump med lera för att stänga boet.
En lersmetarhona kommer med en bedövad spindel som ska bli mat åt en av hennes larver.
Honan av Passaloecus kommer med kåda till boet. Nere till vänster syns ett bo som hon redan stängt igen. På båda ställena kan man se de typiska pärlorna av kåda kring öppningen.
Hona av Passaloecus. Dessa små steklar har ett huvud som är bredast framtill. Boöppningen med kådpärlor syns till höger.