Fjällens blommor och bär

Kung Karls spira växer nära skogsgränsen i en
myrkant tillsammans med ripvide och ängsull.
© Ulf Liedén

Den som vandrar i fjällen under våren och sommaren lägger snabbt märke till de många vackra blommorna, t.ex. slåtterblomma, fjällsippa, lapsk alpros, stormhatt, lappljung, fjällgentiana, isranunkel, stjärnbräcka, fjällnejlika, fjällspira, fjällgröna, purpurbräcka och kung Karls spira.

Två fjällväxter har varit speciellt viktiga i samernas matlagning: fjällkvanne och lappsyra (se nedan). Även tortan eller fjälltoltan har spelat stor roll.

På sensommaren och hösten finns det ett överflöd av olika slags bär som ripbär, hönsbär, kråkbär, blåbär, lingon, odon, tranbär och hjortron. De äts särskilt av riporna, vissa av vadarna och många småfåglar (snösparv, lappsparv, blåhake, rödvingetrast och björktrast). Också människorna plockar av bären, särskilt hjortron, blåbär och lingon.

När man vandrar i fjällbjörkskogen ser man att björkarna är vitast närmast marken och ofta blir mörkfläckiga av lavar 1 eller 1,5 meter upp på stammen. Det är snömärkeslaven som bara växer på de delar av fjällbjörkarnas stammar och grenar som är ovanför snön hela vintern. Den dör om den blir täckt av snö.

De två växter som varit viktigast för den samiska matlagningen växer här tillsammans. De stora bladen tillhör fjällkvanne som första året inte bildar någon blomställning. Under dessa syns lappsyran med sina röda blommor och frukter

De två växter som varit viktigast för den samiska matlagningen är fjällkvanne och lappsyra.

Fjällkvanne är en ståtlig fjällväxt. Första året får den bara blad och andra året går den upp i blom. Samerna använde förr förstaårsbladen för att blanda i renmjölk och på så sätt konservera den så att den höll sig ätbar i flera månader. Rätten kallades gåmpoe. Andra årets unga blomstjälk skalades och åts rå eller halstrad. Roten användes ibland som medicin.

Underarten strandkvanne är vanlig vid Sveriges kuster. På andra håll i Europa har kvannen använts både som medicinalväxt och för att krydda likörer av olika slag.

Lappsyran eller fjällängssyran är en underart till den över hela landet vanliga ängssyran. Bladen plockades förr av samerna, kokades och blandades i renmjölk för att den skulle ysta sig och kunna lagras över vintern. Denna kesoliknande rätt kallades juobmo. Istället för lappsyra kunde man använda fjällsyra.