Berguven är Sveriges största uggla. Dess vetenskapliga namn, Bubo bubo, är menat att härma dess late.
Berguv
Berguven var en gång vanlig vid branta kuster och i klippiga skärgårdar där den levde av måsar, änder och fisk. Den minskade sedan kraftigt eftersom den ansågs skadlig och förföljdes skoningslöst. Man fick t.o.m. betalt av myndigheterna om man dödade den. Uven drabbades också av olika miljögifter från 1950-talet och framåt. Efter att ha fridlysts år 1950 har den på senare år äntligen börjat öka igen. På vissa håll har också uppfödning och utplantering skett.
Ibland bygger fiskmåsen sitt bo på oväntade ställen, som till exempel på byggnader eller, som i detta fall, båtar.
Fiskmåsen är vanlig både vid havskusten och vid insjöar. På våren lever de mest på daggmask som kommer upp efter regn eller som de tar tidiga mornar eller sena kvällar på gräsmattor och åkrar. De följer också efter jordbruksmaskiner för att ta maskar och larver som kommer fram. © Lars-Olov Karlsson
Unge av fiskmås
Fiskmåsens ägg är väl kamouflerade. Normalt lägger honan tre ägg men detta par hade fått sitt första bo förstört och omlagda kullar innehåller ofta bara två ägg.
Fisktärna
Fisktärna på ett skär i skärgården.
Silvertärnans unge är alltid hungrig.
Silvertärna med halvvuxen unge som tigger mat.
Rödbenan gör verkligen skäl för sitt namn för benen är verkligen röda — och långa. Särskilt när den har ägg och ungar är den väldigt vaksam och kommer man för nära varnar den ljudligt medan den flyger runt inkräktaren. Då ser man också att den har stora vita fält på vingarna. © Lars-Olov Karlsson
Roskarl har fått sitt namn från att den är ”rosig”, dvs färggrann. Den är ganska vanlig i ytterskärgården längs Östersjön. Den lever mest på små kräftdjur och andra smådjur, men vissa individer kan specialisera sig på att hacka hål på måsägg och äta upp innehållet.
Strandskatan har en lång orangeröd till röd näbb, rosafärgade ben och röda ögon. Honor och hanar är lika, förutom att honans näbb i genomsnitt är något längre.
I skärgården ser man ofta knölsvanar. De är en av de tyngsta flygande fåglarna i världen (ca 12 kilo).
Knölsvanen lever av alger och andra växter som den tar på grunt vatten.
Jakt på skärgårdsfåglar
När man förr jagade sjöfågel låg man i skydd bakom en skjutskåre av sten för att inte ses av de förbiflyttande änderna och gässen. Rester av sådana skydd kan man fortfarande se i skärgården.
Annons för jaktammunition från Aftonbladets bilaga
Lantmannabladet 1935.
Hannen hos ejder kallas guding, honan kallas åda.
Ejdrar i skymningen.
Ejderhona (åda) på ägg.
Flygande havsörn som håller på att rugga, dvs. byta fjädrar. Du kan se att några fjädrar (vingpennor) längst ut på vingen håller på att växa ut. Om man har tur kan man hitta de gamla fjädrarna som örnen tappat. En stor havsörnshona kan bli 2,5 meter mellan vingspetsarna! Den är vår största rovfågel. © Lars-Olov Karlsson
Stjärtfjäder från en gammal havsörn. Denna fågel blir könsmogen först vid 5—6 års ålder och får då vit stjärt och gul näbb.
Storskarvar på klippa i Östersjön. Denna fågel har ökat nästan explosionsartat de senaste åren bl.a. som en följd av att den fridlysts, men troligen också för att våra kustvatten blivit övergödda och därför producerar mer småfisk.
Flygande storskarv
Storskarven häckar framför allt vid södra Östersjöns kuster men har också börjat häcka på västkusten och vid de större insjöarna i södra Sverige. Vanligtvis bygger skarvarna sina bon i träd men de kan också häcka på klippor. Här samsas de med tordmular och sillgrisslor som också häckar på klippor vid havet.
Ett par kustlabbar kalasar på en död trut. Den vanliga labben finns i två former, en mörk och en ljusare. Detta gäller både hanar och honor. En typisk sak för denna art och fjällabben är att de mittersta stjärtpennorna är spetsiga och längre än de övriga.
Ett kustlabbpar vilar på en klippa. När en tärna, mås eller trut passerar med en fisk i näbben flyger en av dem ifatt den och rånar den på dess byte. Också sådana som ser mätta ut angrips och tvingas kräkas upp det de har i krävan. Ibland samarbetar paret och angriper bytesfågeln växelvis. (I bakgrunden syns en havstrut.)