![Blåstång (Fucus vesiculosus)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Blastang.jpg)
Blåstången är en av de större brunalgerna. Den har ofta gasfyllda blåsor som håller den upprät i vattnet. På vissa håll kallas den hötter eller klotång.
![Blåstång (Fucus vesiculosus](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Blastang_flytblasor.jpg)
Blåstångens flytblåsor.
![Grönslick (Cladophora glomerata)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Gro_nslick.jpg)
Grönslick är en grönalg som finns i sötvatten men den är också mycket vanlig i Östersjöns bräckta vatten. Den växer från vattenytan ner till en halv meters djup.
![Cladophora](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Cladophora_rupestris_69BBB.jpg)
Bergborsting är en grönalg som växer i decimeterlånga tofsar nära stränderna och ner till 15 m djup i Östersjön och vid västkusten. Den växer också i större hällkar. © Tomas Hallingbäck
![Bandtång eller ålgräs (Zostera marina)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Bandtang_med_krabba.jpg)
Bland bandtången trivs många smådjur. Här syns en ung spindelkrabba klättra omkring. Bandtången är också prutgässens viktigaste föda under vinterhalvåret. © Ola Jennersten
![Prutgås (Branta bernicla)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Prutgass.jpg)
Prutgässen betar både på land och i vattnet men är vid sina flyttningar och i övervintringsområdena beroende av tillgång på bandtång. När denna under några år drabbades av en sjukdom och minskade starkt över stora områden minskade också prutgässen mycket kraftigt.
![fjäderslick](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Fjaderslick-150x150.jpg)
Fjäderslick är en av de vanligaste rödalgerna vid Sveriges kuster. Den saknas bara i Bottenviken. © Johan Samuelsson
![kräkel](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Krakel-150x150.jpg)
Kräkel eller gaffeltång. Detta är den vanligaste rödalgen vid västkusten, men den är också vanlig i Östersjön upp till södra Bottenviken. Den trivs bäst på mellan 5—10 meters djup där den ofta dominerar. © Johan Samuelsson
![rödsallat](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Rodsallat-150x150.jpg)
Rödsallat eller söl. Denna alg är ätlig sedan den torkats. Den finns bara vid västkusten. © Johan Samuelsson
![rödpenna](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Rodpenna-150x150.jpg)
Rödpenna. Denna vackra alg finns bara på västkusten där den växer på tare-skaft på 10—20 m djup. © Tomas Hallingbäck
![](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Ribbeblad-150x150.jpg)
Ribbeblad finns på västkusten. Den växer allmänt på stenar eller på grövre alger. På skuggiga ställen kan de förekomma redan på 1 m djup.
![havsris](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Segt_havsris-150x150.jpg)
Havsris finns på västkusten och sällsynt i Östersjön upp till södra Kvarken. Arten växer från 0,5—15 m djup. © Tomas Hallingbäck
![rödblad](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Rodblad-150x150.jpg)
Rödblad växer på djupt vatten från 4—25 m djup. Den finns på västkusten och sällsynt i Öresund och blir 2—3 dm hög (sällan upp till 1 m). Bitar av stora blad som hittas på stranden kallas ibland ”stora skosulan”. © Tomas Hallingbäck
![tandtång](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Tandtang-150x150.jpg)
Tandtång. Denna alg finns på västkusten och i norra Öresund. Den trivs bäst på 10—15 m djup. © Tomas Hallingbäck
![Trift (Armeria maritima)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Trift.jpg)
Triften finns vid södra Sveriges kuster upp till i höjd med Stockholm.
![Trift (Armeria maritima)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/TriftNara.jpg)
Triftblommor I närbild.
Havtorn
![Havtorn (Hippophaë rhamnoides)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/Havtornsbar.jpg)
Havtornsbuskarna växer framförallt på ostkusten från Stockholm och norrut där landhöjningen är mellan 3 mm och 1 cm per år. De trivs bäst på det nya land som stiger upp ur havet. Bären är mycket C-vitaminrika och används till saft, likör och marmelad. I Ryssland och Finland har man börjat odla havtorn. Även i Sverige kan man nu köpa förädlade havtornsbuskar till sin trädgård. Eftersom han- och honblommor sitter på olika buskar måste man alltid köpa en av varje om man vill ha bär på hösten.
![Strandkål (Crambe maritima)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/StrandkalVeg.jpg)
Strandkålen ser frodig ut och har samlats in och ätits i gamla tider. Nu bör man inte göra detta eftersom den är ganska sällsynt. Den finns på västkusten och ostkusten upp till Stockholm och blommar i juni-juli. Nederst till vänster syns några strån av sandrör.
![Strandkål (Crambe maritima)](/wp-content/uploads/sites/2/2017/07/StrandkalUE.jpg)
Strandkålens blommor.