Fiskar

Torsken har varit den havsfisk som efter sillen spelat den största ekonomiska rollen i Sverige.

Bland havets olika djur är det väl fiskarna som de flesta kommer att tänka på först. Viktiga arter för yrkesfisket är (eller har varit) sill, som i Östersjön kallas strömming, skarpsill, torsk, kolja, gråsej, vitling, lax och makrill samt olika plattfiskar som rödspätta och skrubbskädda.

I södra Östersjön tas dessutom stora mängder ål och i Bottenviken siklöja, som annars är en sötvattensfisk. Gädda och abborre, som går ut i ostkustens strandområden, är viktiga för sport- och fritidsfiskare. Detsamma gäller saltvattenfiskarna näbbgädda och havskatt. Arter som inte fångas av människan men som är viktiga som föda åt fåglar och andra fiskätande djur är tånglake, storspigg och tobis. På västkusten kan man också hitta de spännande havs– och kantnålarna som är släkt med sjöhästar. Andra arter man kan se om man snorklar är sjustrålig smörbult, svart smörbult, bergstubb, tångspigg, tejstefisk, berggylta, blågylta, skärsnultra och stensnultra. Om man dyker lite djupare kan man ha tur och se exempelvis oxsimpa, sjurygg, bergvar och torsk.

Pigghajen känns igen på att den har en spetsig gifttagg längst fram på vardera ryggfenan. Dessa taggar används när den jagar fisk, som bedövas med stick både underifrån och från sidan.

Sveriges vanligaste haj är pigghajen. Den förekommer oftast i stim och finns på västkusten ner till Öresund. Mycket sällan kommer den in i Östersjön. Den finns från ytan ner till 400 meters djup, men vanligen mellan 20 och 70 meter. Pigghajen fiskas och säljs i fiskaffärerna utan huvud och stjärt, ofta under namnet ”havsål”. Den är också en uppskattad sportfisk och kan väga upp till 13 kg.

En annan haj som finns sällsynt på 30 till 80 meters djup vid västkusten är småfläckig rödhaj. Den ligger och vilar på botten om dagen och jagar fisk, kräftdjur och blötdjur om natten. Denna art är liten och blir högst en meter lång och väger högst två kilo.