Ryggradslösa djur

Ätlig sjöborre finns längs den svenska västkusten. I ett antal länder så äter man gonaderna (könsorganen) från denna sjöborre.

Bland de ryggradslösa djuren är det framför allt de stora kräftdjuren hummer, krabbtaska, havskräfta och nordhavsräka samt flera musselarter som har fångats för att ätas. Musslorna ostron, blåmussla, pilgrimsmussla (stor kammussla) och hästmussla känns igen från många restaurangers menyer.

Andra kräftdjur och musslor som är vanliga på västkusten, men som sällan äts i Sverige, är t.ex. tångräka, maskeringskrabba, trollkrabba, strandkrabba, eremitkräfta, trollhummer, limamussla, venusmussla och hjärtmussla.

Insekter saknas helt i det salta havsvattnet. I deras ställe finns gråsuggor, märlor och andra mindre kräftdjur som havstulpan. De minsta kräftdjuren ingår i djurplanktonet som svävar fritt i vattnet och livnär sig på växtplanktonorganismerna. Dessa består mest av encelliga alger. En art som ingår i djurplankton är mareldsdjuret som blir självlysande när det blir stört. På sommar- och höstnätterna kan man se hur vattnet lyser upp när man simmar i havet vid västkusten.

Andra mindre havsdjur är havsborstmaskar, snäckor, sjöstjärnor, ormstjärnor, hårstjärnor, sjöborrar, mossdjur, svampdjur, död mans hand, sjöpungar, havsanemoner, koraller och maneter. De mest fruktade mindre djuren i havet är brännmaneterna som verkligen kan brännas riktigt obehagligt.