Hjälp havet
Det är inte lätt att observera livet under havsytan. Vår kunskap om havet och dess mångfald har fortfarande stora luckor. Vi kan säga att vi saknar kartor över havets ”landskap”. Tyvärr har människan också på grund av kunskapsbrist betraktat havet som en outtömlig källa av fisk, skaldjur och andra användbara naturresurser. Dessutom har vi genom åren utnyttjat det som en enorm soptipp. Men om havets mångfald utarmas, riskerar människan att förlora livsnödvändiga produkter och processer.
Mycket av det som vi gör, både på land och till havs, hotar havets mångfald, till exempel:
- Föroreningar (miljögifter, olja, fast avfall)
- Övergödning (tillförsel av närsalter)
- Exploatering av kustzonen (bebyggelse, vattenbruk)
- Överfiske
- Klimatförändringar (växthuseffekten)
- Främmande organismer (spridning via barlastvatten, båtskrov och vattenbruk)
Växthuseffekten
Om den globala uppvärmningen får fortsätta finns en risk att den is som isbjörnarna lever på kring Nordpolen försvinner. Då försvinner också jordens största landlevande rovdjur.
Växthuseffekten brukar man kalla den uppvärmning av klimatet som orsakas av koldioxidökningen under de senaste 100—150 åren. Koldioxiden kommer från det moderna samhällets förbränning av stora mängder fossila bränslen som stenkol, brunkol, olja och naturgas. Koldioxid och vissa andra s.k. växthusgaser släpper igenom solljus men hindrar utstrålning av värme från jorden, ungefär som glasrutorna på ett växthus.
Man kan hjälpa till att minska koldioxidutsläppen genom att använda kollektivtransporter som biogasbussar och eldrivna järnvägståg när detta är möjligt.
Uppvärmningen gör att isarna vid polerna smälter. Smältvattnet får havet att stiga, vilket är allvarligt eftersom så stor del av jordens befolkning bor vid kusterna och riskerar att översvämmas. Uppvärmningen av havsvattnet påverkar utbredningen av många av havets organismer, särskilt alla de som lever nära ytan och vid kusterna. Exempelvis kommer isbjörnen att dö ut om isen på Norra Ishavet försvinner.
En supertanker som denna har en bromssträcka på flera kilometer. Om en olycka händer kan enorma mängder olja rinna ut i havet och döda allt levande den kommer i kontakt med. Det räcker med en fläck av en enkronas storlek på en vattenlevande fågel för att förstöra fjädrarnas isoleringsförmåga. Resultatet blir att kallt vatten tränger in under fjäderdräkten och fågeln fryser ihjäl.
Knubbsäl som dödats av oljeutsläpp.
Våra stränder får ständigt ta emot stora mängder fast avfall som kastas överbord från båtar som passerar kusterna av Västerhavet och Östersjön.
Ibland är hela stranden täckt av skräp. Vem vill bada eller titta på strandväxter och havsdjur här?
Tillförsel av närsalter ökar risken för stora algblomningar som kan döda fisk och andra havsorganismer. Närsalter kommer från många håll, t.ex. via vattendragen från åkrar där man spridit överskott av konstgödsel och via luften från biltrafikens avgaser.
Här har cyanobakterien Aphanizomenon flos-aquae, som orsakar algblomningen, spolats upp på kusten av Östersjön. Cyanobakterierna kallas också blågrönalger.
Flockar av cyanobakterien Aphanizomenon flos-aquae i närbild.