Måsar
Vid plöjning och harvning på våren ser man ofta hur flockar av framförallt fisk- och skrattmåsar följer redskapen för att äta av de daggmaskar och insektslarver som då kommer upp. Att fåglarna kan få tag i protein i stora mängder är särskilt viktigt för honorna som snart ska lägga ägg. Även andra fåglar som sädesärla, gulärla och kaja använder denna födokälla.
Tofsvipa
Tofsvipan och storspoven har länge sökt föda och häckat på åkrar, särskilt sådana som ligger nära ängar och våtmarker där ungarna sedan kunnat proviantera. På åkrarna har det under våren funnits kort vegetation och mycket mask i jorden. På senare tid har dock båda arterna minskat katastrofalt i jordbrukslandskapet. Detta beror troligen både på att närliggande ängsmark har växt igen och på giftbesprutning som dödar daggmaskarna. Stor betydelse har också den minskade odlingen av vallväxter (till hö) haft, när man övergått till kreaturslös växtodling. De vallväxter som fortfarande odlas skördas nu mycket tidigare och då förstör maskinerna fåglarnas bon.
Tofsvipan är anpassad till att röra sig och söka föda i områden med kort vegetation och häckar gärna i fuktiga ängar och naturbetesmarker. Speciellt ungarna behöver dessa miljöer för att hitta passande smådjur att äta. När sådana områden minskar på grund av minskat kreatursbete så minskar också tofsviporna.
© Lars-Olov Karlsson
Tofsvipebo ute på en åker med oljeväxter. Just detta parti av åkern var detta år för fuktigt för traktorn. Det blev därför inte harvat och sått och boet klarade sig från att förstöras. Liksom andra vadarfåglar lägger vipan 4 päronformade ägg i en kull. Denna form gör att de relativt stora äggen tar mindre plats när de ska ruvas. De passar ihop ungefär som pusselbitar.
Stenskvätta
Ett stenskvättepar håller på att bygga bo inuti ett jordbruksredskap. Hannen syns överst medan honan kikar ut ur den hålighet där boet håller på att byggas. © Lars-Olov Karlsson
Ladusvala
Ladusvalan lever till stor del på flygande insekter som samlas kring de större husdjuren och deras spillning. Dessa svalor bygger sina bon under taket inuti ladugårdar. I takt med att många jordbruk läggs ner och antalet kreatur minskar får de svårare att hitta mat och boplatser.
Man ser ofta ladusvalor jaga insekter över sjöar, fjärdar och åar. Där kan de ibland hitta boplatser i båthus och under bryggor men på sådana platser är det alltid stor risk för störning under ruvning av ägg och matning av ungar.
En ladusvaleunge som nyss har blivit flygfärdig och lämnat boet. Vissa år hinner ladusvalan med tre kullar och kan ha nyflygga ungar så sent som augusti.
Fasan
Fasaner kommer ursprungligen från södra Asien och har introducerats till Europa. Fasanerna äter både frön, bär och unga gröna växtdelar samt olika smådjur. Tuppen, som är mycket färggrann, har ett harem med flera hönor som han parar sig med. Fasantuppen har en mycket färgsprakande fjäderdräkt och dessutom röda slörar (nakna hudveck) i ansiktet. När fasantuppen gal ställer han sig på tå, sträcker upp näbben mot himlen och bullrar med vingarna.
Fasanhöna med en av sina kycklingar. I vegetationen i närheten finns sju kycklingar till, som håller på att leta efter små insekter och spindlar att äta. När de börjar frysa går de till mamman och börjar pipa. Då lägger hon sig ner och värmer dem ett tag. © Malin Almstedt.
Gulsparv
Gråsparv
Gråsparven var mycket vanligare förr när det fanns hästar på alla lantbruk. Eftersom hästen är ganska dålig på att tugga och bryta ner maten så fanns det alltid osmälta havrekorn i hästgödseln som sparvarna kunde äta. Särskilt på vintern var detta viktigt för att fåglarna skulle överleva. Bilden visar en hane.
Råka
Vuxna råkor är lätta att känna igen på den gråa näbbroten som saknar fjädrar. Dessa fåglar borrar med näbben i marken när de söker föda och det skulle förmodligen vara till nackdel att ha fjädrar på ställen där de snabbt skulle bli smutsiga och trasiga. Jämför med gamarna som har huvud och hals nakna. © Lars-Olov Karlsson
Kaja
Kajan är den art bland kråkfåglarna som är mest social, dvs som bäst tycker om sällskap. Särskilt under hösten och vintern kan de samla ihop sig i flockar på flera tusen individer. På dagarna går de ofta på fälten och letar spillsäd, maskar och insektslarver för att om kvällen flyga in mot våra samhällen för att övernatta i några parkträd.
Tornfalk
Tornfalken står ofta stilla i luften och flaxar över en punkt på ett fält eller en äng. Man säger att den ryttlar. På så sätt kan den lättare se om t.ex. en sork rör sig på marken. I födan ingår bl.a. gnagare, småfåglar och insekter.
© James Lindsey
Röd glada
Röd glada som mobbas av en kråka. Denna rovfågel känns igen på sin kluvna stjärt. Den tar mindre byten som små fåglar, gnagare, insekter och fisk.