Ängar

Ängar som slås varje sommar hör till de artrikaste naturtyper som finns i Sverige. De är särskilt viktiga för blomväxter och insekter men också för fåglar. © Ola Jennersten

Hagar

Hagmarker som betas av kor har en rik blomning tidigt på våren innan träden börjat skugga marken. De är också viktiga för vildbin och andra insekter. © Ola Jennersten

Gullviva

En egenhet hos gullvivan är att hos somliga individer är ståndarna kortare än pistillen. Hos andra exemplar är det tvärtom. Detta kallas heterostyli och motverkar självbefruktning.

Tjärblomster

På ett avsnitt av stjälken direkt under varje bladpar finns en mörk och klibbig substans som genom sin likhet med tjära har gett detta blomster en del av dess namn.

Kattfot

Kattfoten har minskat oerhört mycket på senare år och finns bara kvar på ängar och naturbetesmarker som slås eller betas på gammalt vis. Bilden är från Gräsö i Uppland.

Slåttergubbe

Slåttergubben heter så eftersom den blommar vid samma tid på året som man förr i tiden slog ängarna för att få hö till vinterfoder åt korna. Denna blomma är nu ganska sällsynt.

Slåtterblomma

Slåtterblomman var förr vanlig på fuktiga slåtterängar över hela landet. När nu denna typ av kulturlandskap nästan helt har försvunnit har också denna växt blivit mycket sällsynt i stora delar av södra Sverige. I fuktiga naturtyper i mellersta och norra delen av landet och i fjällen är den fortfarande vanlig.

Jungfru Marie nycklar

Jungfru Marie nycklar är fortfarande en av våra vanligaste orkidéer, men den var ännu vanligare förr när man hade slåtterängar på alla gårdar. Jungfru Marie nycklar är en underart av fläcknycklar. Skogsnycklar är en annan underart.

Brudsporre

Brudsporre är en orkidé som trivs på fuktiga ängsmarker.

Nattviol

Nattviolen är en orkidé som pollineras av nattfjärilar som är ute efter blommans nektar. Därför sprider den sin fantastiska väldoft särskilt starkt på kvällen och natten.

Brudborste

Brudborsten är en tistel som inte kan stickas. Den trivs i ängar och hagar som sköts på gammalt vis. Dessutom är den vanlig i fjällen. Eftersom den producerar stora mängder nektar och pollen ser man ofta många insekter besöka den.

Backsippa

Backsippan finns i södra Sverige upp till Uppland. Den trivs på gamla naturbetesmarker och minskar i takt med att dessa försvinner mer och mer.

Husmus

Husmusen söker sig gärna in i skafferier för att äta av de olika matvaror som förvaras där. Också i ladugårdarna samlas husmössen för att äta av säd, mjöl och annat djurfoder. © Ola Jennersten

Råtta

En brunråtta har fångats i en råttfälla. När man sätter ut fällor måste man placera dem där inga andra djur (t.ex. igelkottar, katter eller fåglar) kommer åt dem. Fällorna bör också sättas i ett hörn så att råttan går i den från rätt håll. Annars kanske den inte dör direkt utan får lida av svåra skador. Foto Johan Bjurer

Åkersork

Åkersorken kan göra skada på växande rotfrukter och säd som torkas utomhus men kommer sällan in i husen. Den känns igen på sina korta öron som knappast syns i pälsen. Svansen är också mycket kort.

Åkersork

På bilden ovan ser du hur åkersorkens ungar ser ut när de är nästan nyfödda.

Vattensork

Närbild på död vattensork. Lägg märke till de kraftiga gnagartänderna. Denna art äter ofta på odlade rotfrukter och trädgårdsväxter, särskilt de underjordiska delarna. Därför är det många som försöker döda den med fällor, gift eller giftgas. Vattensorken trivs, som namnet säger, nära vatten, men lever ibland vid åkrar, betesvallar och trädgårdar långt från närmaste sjö eller å. Den kallas då ofta för mullsork.
Foto Lotta Bernler

Vattensork

Här har en svärdslilja i en trädgård blivit förstörd av vattensorkar. Rötterna har gnagts av och en stor del av jordstammen är uppäten. Foto Lotta Bernler

Blåklint

Blåklint växer som ogräs i en rågåker.

Baldersbrå

Baldersbrå är ett ogräs som många förväxlar med prästkrage. Lättast ser man skillnaden på bladen. Prästkragen har ganska breda blad men baldersbrå har småflikiga blad som ser ut som dillblad. Kamomill är ännu mer lik baldersbrå men har väldigt typisk lukt som är lätt att känna igen. Blomflugan på bilden tar nektar och pollen och överför samtidigt pollen mellan olika blomkorgar. På liknande sätt pollineras (befruktas) de flesta svenska örter av olika sorters blombesökande insekter.

Fälthare

Den första framgångsrika utsättningen av fältharar i Sverige skedde 1886—87 i sydvästra Skåne. I dag finns fältharar i jordbruksområden i södra delen av landet norrut till den norrländska skogsregionen. I Norrlands inland finns istället skogsharen som blir vit på vintern. När fältharen hoppar iväg ser man att svansen har svart översida. Det är kanske det säkraste sättet att skilja den från skogsharen på sommaren.

Fälthare

Fältharens ungar får vara ensamma nästan hela tiden. Mamman kommer bara till dem ett par gånger per natt för att ge dem mjölk. Efter ungefär en månad kan de äta gräs och klara sig själva.

Räv

Grävling

Ensamma grävlingar bor ofta i vägtrummor. I dessa finns ju alltid en reservutgång, något som är viktigt. När grävlingen bildar par och ska skaffa ungar duger bara gryt eller lyor som de grävt själva. Ett riktigt grävlinggryt ska ha flera bokammare och många utgångar.

Älg

Två halvvuxna älgkalvar har kommit ut på en nysådd sädesåker, kanske för att undersöka om den späda grödan är god att äta

Älg

En älgtjur vilar sig på en avsides betesmark. Hornen håller på att växa ut och är fortfarande täckta av hud och hår (basthud).

Hermelin

Hermelinen ser man ibland tätt inpå jordbrukets byggnader där den söker efter möss och sorkar. På vinterns blir den vit förutom svansspetsen som är svart. © Ola Jennersten

Nordfladdermus

Nordfladdermus finns över hela landet och är vår vanligaste fladdermusart. Den bor också ofta under taket på boningshusen, särskilt på äldre byggnader.