Sarv
Sarv och andra karpfiskar som mört och braxen kan drabbas av en liten sugmask (Posthodiplostomum cuticola). Den sätter sig i huden och på fenorna och suger i sig av fiskens celler. Omkring bettet blir det ett ärr i form av en svart fläck.
När en häger tar fisken och sväljer den får den masken som tarmparasit. I hägerns tarm lägger masken tusentals ägg som med avföringen kommer ut i vattnet. Där kläcks de till små larver som angriper posthornssnäckor som är vanliga i sötvatten. I snäckorna bildas en ny slags larver som tar sig ut i vattnet och kan ge sig på och bita nya sarvar och deras släktingar.
Sarv
Sarv med märken efter parasitangrepp.
Från hägerns spillning kommer maskäggen ut i vattnet, där de kläcks till små larver, som infekterar posthornssnäckor.
Posthornssnäcka. Det finns 20 arter av denna snäckfamilj i Sverige. De är alla små eller ganska små.
Sutare
Sutaren tillhör liksom släktingarna ruda och karp gruppen karpfiskar. Denna fisk finns bara i södra Sverige där den trivs i vassrika sjöar med gyttjebotten. Den har liksom karpen ibland odlats i dammar, bl.a. för export söderut.
Abborre
Vanligtvis blir abborren 20-40 cm lång, men vissa exemplar kan bli drygt 60 cm långa. Abborrar i mindre insjöar kan utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas.
Gädda
Gädda kan man hitta både i insjöar och längs med Östersjökusten.
Mört
Mörten har röda ögon som sarven men inte så röda fenor. Den är också vitare och inte så mässingsgul som sarven. Liksom hos strömming och sik så lossnar fjällen mycket lätt på mörten, särskilt hos de unga.
Fjällröding
Fjällröding finns inte bara i fjällen utan även i södra Sverige. Den trivs bäst i kallt och klart vatten, till exempel i djupa fjällsjöar, men finns också i Vättern. I havet finns fjällröding alltid nära kustlinjen. Den vistas gärna djupt i sjön. Den livnär sig av larver, insekter, musslor och småfiskar, till exempel elritsa. Mindre fjällrödingar äter plankton. Tidigare var fjällrödingarna i Sverige uppdelade i flera arter.
Elritsa
Elritsan som också kallas kvidd är en liten karpfisk som finns
över större delen av landet. Den lever mest i små bäckar och
andra rinnande vattendrag men kan som på bilden också
påträffas i klara fjällsjöar.
Lake
Laken fiskas mest under den kalla årstiden. Enligt ett gammalt talesätt är den god att äta bara under de månader som har bokstaven r i namnet. Det är en av de bästa matfiskarna. Köttet liknar ålens men är mycket mindre fett. Liksom ålen så har laken ett segt skinn och mycket små fjäll. Man brukar därför flå den innan man lagar till den.
Björkna
Ung björkna. Denna art är mycket lik braxen men blir inte alls så stor. Båda blir höga och platta när de blir vuxna. Björknan kan kännas igen på att den har större öga än braxen.
Braxen
Braxen är hög och tillplattad från sidorna liksom björknan. Båda har också långa analfenor. Björknan blir dock inte alls så stor som braxen, vilken ofta kan väga 2 eller 3 kilo. I sjöar och rinnande vattendrag med mycket växtlighet trivs braxen bäst. Där lever den nära botten och äter bottenlevande smådjur som maskar, fjädermygglarver och ärtmusslor.
Id
Iden tillhör liksom mört, sarv, braxen, björkna, ruda, sutare, karp och löja gruppen karpfiskar. En id liknar en mört men har slankare kropp och gula ögon. Den är oftast inte lika ljus på kroppssidorna och blir betydligt större, upp till 4 kilo. Leken äger rum i strömmande vatten. Dessemellan går iden ut i Östersjön eller vissa insjöar med klart vatten för att äta upp sig.