Groddjur och kräldjur
Alla våra groddjur (grodor, paddor och salamandrar) liksom den vanliga snoken är också bundna till sjöar eller våtmarker av olika slag. Groddjuren måste ha vatten för att leka (para sig och lägga ägg) och för rommens och larvernas utveckling. Snoken däremot behöver inte vatten för att fortplanta sig men den lever till stor del av grodor, paddor och fisk som den fångar i vattnet.
För grodor och salamandrar är det viktigt att det är vattensamlingar utan fisk men den vanliga paddans larver tycks vara så illasmakande och giftiga att de klarar sig även bland fisk.
Snok
Snokar lever i och nära vatten hela sitt liv. De äter grodor, paddor och fisk. Eftersom snoken inte är giftig så jagar den ikapp sitt byte (på mark eller i vatten) och sväljer det levande.
Snokar som blir angripna eller skrämda reagerar ibland genom att spruta ut en illaluktande körtelvätska ur kloaken och sedan lägga sig på rygg och spela döda.
Snoken känner man igen på runda pupiller (huggormar har elliptiska) och de ljusa fläckarna i nacken. Sällsynt finns dock helsvarta exemplar.
Huggorm
Huggormen trivs nära sjöar och våtmarker. Där kan den hitta sina favoritbyten sorkar och grodor. Till skillnad från snokar så äter inte huggormar paddor och fisk. Däremot kan den undantagsvis äta fågelungar som den stöter på i bon på marken.
Huggormen har en tvärt avhuggen nos och vertikala pupiller.
När huggormarna nyligen ömsat skinn är de extra vackra. Detta är en hanne vilken man ser på den ljusgrå grundfärgen med nästan svart ryggmönster. Honan är mer brunaktig.
Grodrom och yngel
Man säger att grodorna leker när de samlas för att fortplanta sig. Hanen ligger i vattnet och kväker. När han lyckats locka till sig en hona klamrar han sig fast på hennes rygg och väntar på att hon ska lägga sin rom (äggklump) så han kan befrukta den med sin mjölke (sperma). Varje romkorn är omgivet av ett geléhölje som tar upp vatten och sväller till mångdubbla storleken och skyddar ägget och den nykläckta larven.
Halvvuxna grodyngel äter på nedfallna fjolårsblad i en liten vattensamling. Grodorna lägger sina ägg tidigt på våren i form av stora romklumpar. Det sker i fiskfria vattensamlingar som är stora nog att inte torka ut förrän grodlarverna förvandlats till små grodor med lungor och hoppben istället för gälar och fenor.
Vanlig padda
Hanne och hona av vanlig padda. Hannen är oftast mindre än honan. På våren klamrar sig hanen fast på honans rygg när han hittat en passande partner. Ofta bär honan hannen en ganska lång sträcka tills de når en lämplig vattensamling att leka i.
© Lars-Olov Karlsson
När paddrommen (äggen) kläcks på våren kommer det ut små paddyngel som ser ut som små fiskar och andas med gälar i vattnet. När de växt färdigt i augusti förvandlas de till små paddor som kryper upp på land. Ofta kan man se dem i stora mängder när de är på väg från vattnet där de föddes och upp på land. Lättast lägger man märke till dem när de passerar en väg eller stig nära något vatten.
När honan lägger sin rom, som hänger ihop i två långa snören (ett från varje äggstock), så befruktar hanen den med sin sperma.
Mindre vattensalamander
Så här ser en unge ut när den tappat gälarna, börjat andas med lungor och gått upp på land. Den är fortfarande väldigt liten.
Den mindre vattensalamandern påträffas då i små dammar och liknande vattensamlingar där det inte finns fisk. Den lever i regel långt från vatten när det inte är lektid. Då hittar man den ofta som här under den lösa barken på trädstubbar.
Större vattensalamander
Den större vattensalamandern lever större delen av året på land, i skog och fuktig ängsmiljö. Den vill gärna ha gott om död ved och lövförna där den kan hitta mat och gömställen. Stenrösen, block och håligheter bidrar med bra övervintringsplatser. Äggen läggs under april och maj i mindre stillastående och vattensamlingar fria från fisk. Liksom hos de flesta andra groddjur lever sedan ynglen i vattnet, och andas med gälar. Efter tre till fyra månader utvecklar de ben och lungor, och vandrar upp på land. Det är viktigt att vattensamlingarna inte torkar ut innan ynglen blivit så stora att de kan lämna vattnet (Wikipedia).