Växter

Det som är mest typiskt för skogen är naturligtvis träden. Man brukar skilja mellan barr-, löv- och blandskogar.
Det vanligaste skogsträdet är granen och därnäst tallen. De är båda barrträd.
De följs sedan av lövträden björk och asp. Alla dessa fyra är liksom rönn, sälg och hägg spridda över nästan hela landet. Andra välkända träd som ek, ask, bok, lönn, alm, lind och oxel saknas däremot i norra Sverige.

Under träden finns buskarna som tillhör arter som aldrig blir riktiga träd utan grenar sig vid marken och förblir små. Dit hör hasseln, enen och tibasten liksom de många videarterna. I buskskiktet finns också de unga träd som ännu inte nått upp i trädskiktet.

Längst ner växer risen som bara blir ett par decimeter höga. De mest välkända är blåbär, lingon, kråkbär och ljung.

I skogen finns också en mängd örter som linnea, skogsstjärna, skogsviol, liljekonvalj, ekorrbär och skogskovall samt den ståtliga orkidén guckusko. Till orkidéerna hör också den vackra svärdssysslan, som också kallas vit skogslilja, samt de mer oansenliga knärot och spindelblomster. Norna och skogsknipprot är andra arter.

Tallört. © Birgitta Nääs

En märklig växt som helt saknar det gröna färgämnet klorofyll är den gul- eller vitaktiga tallörten. Den kan alltså inte skaffa näring genom fotosyntes som andra växter. I stället har den ett nära samarbete med en svamp som hjälper den att frigöra näring från ruttnande växtdelar. Liknande levnadssätt har vätteros samt orkidéerna nästrot, korallrot och skogsfru. En ovanlig växt med ett ovanligt växtsätt är misteln.

De livsformer som sprids med sporer finns också i stor mängd i skogen.
(Tips på hur du kan göra experiment med svampsporer finns i avsnittet Ut och undersök.)
Dit hör
– ormbunkarna
– mossorna
– lavarna
– svamparna

Ormbunkarna samt de besläktade lummer- och fräkenarterna växer på marken precis som de vanliga växterna (frö- eller blomväxterna). De andra tre hittar vi såväl på marken som på trädens stammar och grenar.

Många av skogens marksvampar lever ihop med träden eller med andra växter. Detta kallas mykorrhiza och innebär ett samarbete under markytan som både träd och svamp har stor nytta av. På samma sätt samarbetar vissa svampar med alger i dubbelorganismer som vi kallar lavar.

Många människor går på hösten ut i skogarna för att plocka svamp till olika maträtter. Några av skogens populäraste matsvampar hittar du här.

Gran

Tall

Björk

Asp

Sälg

Hanträd av sälg. Sälgen en så kallad tvåbyggare, vilket betyder att vissa träd är honor och vissa är hanar.

Sälgen är oerhört viktig för den biologiska mångfalden bland insekterna. Den är nämligen ensam i skogen om att erbjuda nektar och pollen när de första fjärilarna, humlorna, vildbina och flugorna vaknar eller kläcks ur sina puppor. Flera av bina är helt anpassade till denna växt och dör om de inte hittar en blommande sälg. Ett sådant vildbi är Andrena praecox.

Nyligen har också upptäckts att många småfåglar besöker blommorna av sälg och vide för att dricka nektar. Det gäller särskilt sångare som just har återkommit från övervintringsområdena och är i dålig kondition efter en ansträngande flygning i flera hundra mil.
Svenska ”kolibrier”

I tropikerna finns det fåglar som nästan enbart lever på nektar som de, med hjälp av sin långa tunna näbb, dricker ur blommor. Oftast handlar det om blommor som också är anpassade till att pollineras av fåglarna. De fågelgrupper som är mest kända som blombesökare är kolibrierna i Amerika samt solfåglarna i Afrika och Asien.

I Sverige har det länge varit känt att blåmesar gärna dricker nektar från sälg och viden på våren. Nu finns det forskning som tyder på att nyanlända flyttande småfåglar, t.ex. sångare, på våren t.o.m. är beroende av den snabbt energigivande nektarn för att återhämta sig efter en ansträngande flygning i kanske 700—800 mil från tropiska Afrika. Under en sådan resa har fåglarna ibland inte bara gjort av med all fettvävnad i kroppen. Både flygmusklerna och matsmältningsorganen (mage och tarmar) har också minskat i storlek och delvis använts som ”flygbränsle”.

När de är så utsvultna, har de i början svårt att äta den vanliga maten som består av insekter. Då tycks den flytande näringslösning som nektarn utgör vara en idealisk typ av föda. En liten sångare, som mager och eländig efter många dagars flygning norrut i besvärligt väder når svensk kust eller skärgård i maj, letar alltså hellre efter nektarfyllda blommor än efter insekter.