Fåglar
Fåglar som ringduvor, måsar, koltrastar, björktrastar och starar gynnas av villornas och parkernas gräsmattor. Där kan de lätt hitta maskar, larver, sniglar och frön. Fröätare som gråsparv, pilfink, bofink, grönfink, grönsiska, hämpling och steglits lever av fröna från maskrosor, tistlar, kardborrar och många andra ogräs som växer vid gator, bangårdar, hamnar och lastplatser. En grupp fåglar som alltid finns i städerna är de som vintermatas med frön eller talgbollar. Dit hör många av de nämnda fröätarna samt talgoxe, blåmes och nötväcka.
Livet för de tre sistnämnda och den svartvita flugsnapparen underlättas också av att många människor sätter upp fågelholkar i sina trädgårdar. Många gör också fågelbad så att fåglarna ska trivas. En vanlig stadsfågel som är mitt emellan tam och vild är tamduvan.
Den fågel som finns i störst antal i många tätorter är kajan. Den kan ses i flockar på tusentals fåglar i städer som omges av jordbruksmark. Det är nämligen här kajorna söker föda på dagarna. På kvällen flyger kajorna in till staden och övernattar i träd i parker och alléer. Det är också mest i stadens byggnader som de hittar håligheter där de kan bygga bo.
På liknande sätt lever en annan kråkfågel, råkan, med skillnaden att den är ovanligare och mest finns i vissa städer i södra Sverige. Den bygger bo i höga trädkronor, ofta många i samma träd. En tredje kråkfågel är skatan. Den placerar också sitt bo i träd. Det är runt, byggt av grenar och har både väggar och tak. Ofta byggs det nya boet ovanpå det gamla så att det bildas ett ”flervåningshus”. Skatan är ingen flockfågel som de två andra släktingarna.
Eftersom de flesta städer antingen har en å eller ligger vid kusten så brukar det finnas vattenlevande fåglar, t.ex. skrattmåsar, gråtrutar, gräsänder och knölsvanar. Ofta matas änderna och svanarna på vintern av kommunen eller privatpersoner.