Fågelbad
En koltrasthane badar. Vid detta bad har fåglarna nära till skyddande buskage där de kan gömma sig för katter, sparvhökar och andra fiender.
Ett fågelbad ger fåglar och andra djur tillgång till vatten för att bada och dricka. En del fåglar behöver också fukta bomaterial när de bygger bo. Badet ger dig dessutom fina möjligheter att studera och fotografera trädgårdens olika fåglar.
Fågelbadet kan vara allt från ett enkelt keramikfat som man fyller med vatten till en större konstruktion som man bygger med sten och cement eller köper för dyra pengar. Djupet bör vara högst 3 cm på grundaste stället. Om det är djupare kan man lägga i några flata stenar. Placeringen av badet är inte så viktig, men det bör finnas skyddande buskar eller träd i närheten. Där kan också fåglarna sitta medan de torkar. Om det är en fast konstruktion så bör det gå att tömma ut vattnet så att fågelbadet inte fryser sönder på vintern. En bottenventil underlättar också när man ska rengöra.
Ett mindre keramikfat kan duga som fågelbad.
Ett lite större fågelbad byggs lämpligen på en sten- eller bergyta. Avtappningsröret med sin kork skymtar bakom den lösa stenen närmast kameran.
Bygg en damm
Olika insekter kan leva i vattnet eller komma på besök. Dykarbaggar, ryggsimmare, flick- och trollsländor är några som snabbt hittar en ny vattensamling. De är också bra på att hålla efter mygglarverna som annars kan bli ett problem. Vill man vara säker på att slippa alla mygglarver kan man plantera in fisk, t.ex. spigg. Då måste man förstås göra om det varje år eftersom dammar bottenfryser på vintern och dödar fisken. Paddor, grodor och salamandrar kommer efter en tid till dammen för att leka men bara om man inte har fisk i den. Väljer du att ha fisk får du alltså avstå från groddjuren.
Om du sätter in några vattenväxter från ett naturligt vattendrag kommer det automatiskt att följa med ett antal djur som annars har svårt att på egen hand komma till din damm, t.ex. musselkräftor, iglar och snäckor. Många av dessa finns bland växterna som vuxna eller i form av ägg eller larver.
Dykare är skalbaggar som kan flyga och snabbt kommer till din nya damm. Larverna lever som rovdjur i vattnet.
Ryggsimmaren har kommit upp till ytan för att andas. Dessa skinnbaggar är bra på att flyga och hittar snabbt till en ny damm.
Trollsländor lägger sina ägg i vatten och larverna lever på botten som rovdjur. Parningen är mycket speciell. Först böjer hanen fram bakkroppsspetsen och överför sperma till en ficka mitt på sin egen kropps undersida. Sedan griper han honan om nacken med en tång i bakkroppsspetsen. Då böjer hon fram sin bakkroppsspets till hanens spermaficka där den låses fast. På så sätt är de förenade i ett s.k. parningshjul en längre tid medan sperman överförs till honans könsorgan.
Parningshjul av ängstrollslända. Det är hanen som är röd på bakkroppens översida. De små röda kulorna är larver av vattenkvalster. Man kan säga att det är trollsländornas fästingar.
Flicksländorna vilar med vingarna längs med kroppen till skillnad från trollsländorna. De har ofta klara vackra färger på bakkroppen. Det finns 18 arter i Sverige och sex av dessa är blåa som denna. För att skilja dem måste man titta noga på första leden på bakkroppen.
Sumpdammsnäckor som parar sig. Djuren är tvåkönade (hermafroditer) och befruktar varandra vid parningen.
Småspiggen är betydligt mindre än storspiggen även om den ser större ut på denna närbild. Man kan också se skillnaden på de fria taggiga fenstrålarna utefter ryggen. Storspiggen har 3 sådana medan småspiggen har 7–11. Dessa kan fällas upp när fisken känner sig hotad. © Lars-Olov Karlsson
Det finns två arter spigg som kan leva i sötvatten, storspigg (bilderna) och småspigg. De är lätta att håva upp på grunt vatten i Östersjön eller Västerhavet där det finns alger, men finns också i många insjöar med lämplig vattenvegetation. Bilden ovan visar en hanne i blå och röd lekdräkt.
Larv av större vattensalamander på sensommaren. Den har redan fått ben men har gälarna kvar. Medan grodlarverna först har yttre gälar en kort period och sedan får inre gälar precis som fiskarna, så har salamanderlarverna yttre gälar ända till de blir vuxna och får lungor.
Salamandrar är groddjur med lång svans. Förr hette de vattenödlor men man har velat undvika det namnet för att de inte skulle förväxlas med de riktiga ödlorna som de inte är nära släkt med. Det finns två arter i Sverige, större och mindre vattensalamander. Bilden visar en hane i lekdräkt av den större arten. Det är bara under lektiden han har den tandade kammen längs ryggen och stjärten och de vita prickarna på undersidan. De vuxna andas med lungor men larverna har gälar tills de blivit ganska stora. Det händer t.o.m. att de övervintrar utan att ha fått lungor.
Hundigeln är ganska liten och lever som rovdjur, mest på maskar och fjädermygglarver. Den kan också ta larver av paddor. Det finns tre arter av hundiglar i Sverige. Man kan känna igen dem på att de åtta ögonen sitter i tre grupper: fyra i en båge längst fram och två på varje sida lite längre bak.
Hästigeln är ungefär lika stor som blodigeln men suger inte blod utan lever som rovdjur på olika små vattendjur. Den kan både vara rund och krypa på botten…
…och vara platt och simma uppe i vattnet.
Precis som andra leddjur (insekter, spindeldjur etc.) så byter musselkräftorna skal när de växer. Här ser du ett sådant tomt skal.
De små musselkräftorna har fått namnet av att de har två skal precis som musslorna. Den mörka pricken som syns där skalen går ihop är ett öga.
Musselkräftor är bara omkring en millimeter långa och lever bland bottenmaterial, växter och alger. Det finns ca 200 arter i Sverige.
Åkergroda. Grodor är känsligare för uttorkning än paddor och är mest i rörelse om natten och vid fuktig väderlek. Det finns två vanliga arter i Sverige, vanlig groda och åkergroda. Åkergrodan är i en stor del av landet den vanligaste grodarten. Den känns igen på att bakfötterna har en liten grävknöl som liknar en sjätte tå.
Här ser man grävknölen som skiljer åkergrodan från den vanliga grodan.
När grodorna leker, dvs. samlas för att fortplanta sig, lägger honorna rom (ägg) i stora klumpar i vattnet. Hanen sitter fastklamrad på honans rygg och befruktar rommen med sin mjölke (sperma) så fort den kommer ut. Varje romkorn är omgivet av ett geléhölje som tar upp vatten och sväller till mångdubbla storleken och skyddar ägget och den nykläckta larven.
Paddor skiljs från grodor på att de har en vårtigare hud och kortare bakben. De gör inte långa skutt som grodor kan göra. Paddor är vanliga och brukar snabbt hitta en ny damm. De lägger inte sin rom i klumpar som grodorna utan i dubbla snören som viras omkring vattenväxterna.