Fåglar

Sädesärlan är en av de vanligaste fåglarna kring jordbrukets djur, åkrar och byggnader. Den brukar vara mycket punktlig när den kommer tillbaka till Sverige på våren. Ofta kommer den på samma datum år från år.

Ett antal fåglar som söker föda i ett öppet landskap med stora djur och kort gräs eller öppen jord har gynnats av jordbrukslandskapet. Detta gäller särskilt det äldre bondesamhället där växtodling alltid var blandat med djurhållning. Vissa av fåglarna fångar de insekter som samlas kring boskapen eller finns i dess spillning. Andra trivs därför att de lättare hittar maskar och insektslarver i betesmarker och andra områden med kort växtlighet. Det finns också en grupp av fåglar som lever av frön och mest äter spillsäd och ogräsfrön.

Starhanne i praktdräkt i april. Staren har minskat kraftigt under senare år, främst beroende på att såväl antalet betesdjur som arealen naturbetesmark har minskat. © Bengt Lundberg/N

De som lever av maskar och insekter är t.ex. måsar, tofsvipa, storspov, rödspov, stare, stenskvätta, buskskvätta, sädesärla, ängspiplärka, ladusvala, hussvala och tornsvala. De tre sistnämnda tar enbart flygande insekter och svävande spindlar i luften. Typiska fröätare är rapphöna, fasan, sånglärka, gulsparv, grönfink, steglits, pilfink och gråsparv. Men deras ungar som måste växa snabbt får mest insekter och andra smådjur. Allätare som gärna äter såväl maskar och insekter som frön är kråka, råka, kaja och skata.

Förr gynnades också kattuggla, tornuggla och tornfalk av att sorkar, möss och råttor levde gott på säden i ladorna och på fälten samt djurfodret i säckarna, bingarna och hoarna. Med modern giftanvändning och lagringsteknik har dessa tre fåglar och deras bytesdjur nu antingen förgiftats eller berövats sin föda i och i närheten av jordbrukets byggnader.

Ute kring fälten är ormvråken den vanligaste rovfågeln. Den ser man ofta sitta på en stängselpåle och vänta på att oförsiktiga åkersorkar ska visa sig. Tornfalken har också börjat återkomma efter kvicksilverförgiftningen från betat utsäde vid mitten av 1900-talet. I sydligaste Sverige (Skåne) ser man ofta glador jaga över åkrarna.