KRYDDTRÄDGÅRDEN

En stor del av växterna i kryddträdgården tillhör familjen kransblommiga (t.ex. mynta, timjan, lavendel, salvia, isop och hjärtstilla) och har blommor som är mycket lockande för humlor och andra bin. De besöks också gärna av fjärilar. En annan grupp tillhör familjen flockblomstriga (t.ex. dill, kummin, körvel och libbsticka). De drar till sig skalbaggar och olika flugor, inte minst de vackra blomflugorna. Sen har vi ju själva nytta av växterna också.

FÅGELBAD

Nästan alla fåglar gillar att bada. Om du gör ett fågelbad som du kan se från fönstret så skapar du en plats dit fåglarna kan komma för att bada och dricka. Samtidigt får du möjlighet att studera och fotografera dem.

Här är det en blåmes som badar för att rengöra sina fjädrar.

SPARA ÅKERHOLMAR

I ett modernt och rationellt skött jordbrukslandskap är åkrarna stora och avståndet mellan skogsdungar och andra naturliga biotoper stort. Det är därför viktigt att man försöker spara åkerholmar med olika trädslag på där djur och växter kan finna en fristad. Några träd ger möjligheter för fåglar som exempelvis stare att hitta ett bohål och gulsparv och ängspiplärka att hitta en plats på marken att lägga sitt rede.

En sparad dunge av exempelvis björkar är viktig för att olika växt- och djurarter ska kunna leva kvar i jordbrukslandskapet.

VARNA BILISTER

Sätt upp skyltar där det finns igelkottar eller andra djur som riskerar att bli överkörda av bilarna. Om bilförarna vet att de ska vara beredda att bromsa kan det rädda många djur.

Igelkottar råkor ofta illa ut i trafiken. En varningsskylt kan hjälpa.

FRUKTTRÄD

Fruktträd som äpple, päron, körsbär och plommon blommar vackert på försommaren och ger mat åt många insekter som humlor och bin. På hösten är fallfrukten till glädje för andra djur, exempelvis fåglar som kol- och björktrast samt fjärilar.

VINTERMATNING

Vintern är den svåraste tiden för fåglarna, särskilt om det är sträng kyla och mycket snö. Att sätta ut mat till dem hjälper dem att överleva samtidigt som det ger dig själv möjlighet att se, beundra och studera dem på nära håll. Det traditionella på landet är att man sätter ut en julkärve (julnek) av havre till fåglarna.

Enklast är annars att hänga ut talgbollar och sätta upp en eller flera fröautomater. Man kan också strö ut olika frön på marken. och hänga upp späck, ister eller talg. Dessa djurfetter uppskattas särskilt av mesarna och två av hackspettarterna. Späck är underhudsfett från gris, ister är fett som finns kring tarmarna på gris och talg är fett från nötkreatur samt får och getter. Talgen är inte så bra när det är mycket kallt eftersom den blir väldigt hård då. Det enklaste sättet att sätta upp dessa fettstycken är att använda en grov järntråd som genomborrar fettet på flera ställen.

En kärve eller nek av havre uppskattas framförallt av finkfåglar som gulsparv, grönfink och domherre. Här är det gulsparvar som äter av havrekornen. I bakgrunden skymtas en talgoxe.

Talgbollarna som säljs i plastnät ska helst placeras i särskilda spiralhållare. På så sätt undviker man att skator, nötskrikor och hackspettar öppnar nätet och flyger iväg med hela bollen. Dessa hållare finns i två storlekar, en som passar till små talgbollar och en som passar till de större.

Fröautomater finns av många slag. Det viktigaste är att fröna håller sig torra och att fåglarna inte kan smutsa ner innehållet. Man kan fylla automaterna med solrosfrön eller olika fröblandningar. Solrosfrön gillas av de flesta fåglar och många däggdjur. Under snörika vintrar kan rådjur och harar få svårt att komma åt växter på marken. Då kan man hjälpa dem genom att lägga ut hö.