Utblick

Hur ser jordbrukslandskapet ut i andra delar i världen? Variationerna är stora från de rika delarna i Europa och Nordamerika till familjejordbruk och svedjebränning i tropikerna?

Följ med till byn Ihombwe i Afrika!

Denna by ligger i Tanzanias inland. De viktigaste växter som odlas är majs, durra och ris. Dessutom odlar man bönor, kassava (maniok), sötpotatis (batat), bananer, papaya och olika grönsaker för att äta själva samt sesamfrö för att sälja.
Det man tjänar på försäljningen behövs för att kunna köpa salt, tyg, cykel, radio och enkla saker till hemmet.

Byn har 800 invånare och omges av en typ av torrskog som kallas miombo. Den har långt till större vägar och tätorter och invånarna lever i en ganska ursprunglig självhushållsekonomi grundad på traditionellt svedjebruk och trädesbruk.

Tsetseflugan känns igen på det framåtriktade stickborstet samt
vingribborna som ser ut som en köttyxan. Här har vi fyllt i med rött för att det ska synas bättre.

Höns och ankor finns i byn men större husdjur saknas. Du kanske undrar varför man inte har kor, får och getter som på många andra håll i Afrika. Det beror på att tsetseflugor är vanliga här och då kan man inte ha dessa husdjur eftersom de smittas av nagana-sjukan som sprids av flugorna när de suger blod. (På samma sätt sprids sömnsjukan till människor men bara någon promille av flugorna är smittbärande.)

Att avverka träd och buskar samt bränna marken för att odla upp till nya åkrar är ett tungt arbete. Det utförs ofta av kvinnorna ensamma.

I det traditionella omekaniserade jordbruket i Afrika är det kvinnorna som gör allt kroppsarbete. I Ihombwe sker allt arbete för hand.

Först hugger man ner de flesta träd och buskar och bränner markvegetationen tillsammans med grenar och löv. Därefter odlar man i tre år varefter jorden får vila (ligga i träda) lika länge. Askan är viktig för att tillföra marken växtnäring eftersom man inte har någon boskap att få gödsel från.

För tropikernas landsbygdsbefolkning spelar fortfarande olika djur och växter från naturen en mycket stor roll. De är viktiga för att familjerna ska få livsmedel, medicin, byggnadsmaterial och andra råvaror.

Deborah Chilimo

En nyligen genomförd undersökning i byn — gjord av Deborah Chilimo som själv är från Tanzania — ger några exempel på den vilda biologiska mångfaldens betydelse för människorna i Ihombwe:

Vilda frukter

Sammanlagt 34 arter av vilda frukter utnyttjades av befolkningen. 85 procent av dessa mognar under regntiden och resten under torrtiden, vilket innebär att ätbara frukter kan tas från naturen under nästan hela året. Till de mest uppskattade frukterna hörde tamarind, marula och en kirimoja-art.

Vilda bladgrönsaker och jordknölar

Ett 30-tal arter kunde identifieras med ledning av intervjuerna, varav två jordknölar. De flesta av bladgrönsakerna var örter men också några träd var representerade. Till de mest uppskattade örterna hörde nattskatta som hos oss är giftig men som i Afrika har ätliga former. Bland träden vars blad åts fanns det elefantlika apbrödsträdet.

Många insektslarver lever av skogens blad. Vissa av dessa är uppskattade som människoföda.

Insekter

Av de tillfrågade åt 86 procent insekter. Den mest uppskattade arten var larven till en stor noshornbagge, vilken är mycket eftertraktad och särskilt anses som bra mat för äldre människor. Därefter i popularitet kom termiter och stora nattfjärilslarver.

Dik-diken är en av de minsta antiloperna och fångas ofta med snara eller skjuts med pilbåge.

Jaktbart vilt

Omkring 20 arter av vilda däggdjur utnyttjas i byn. Det rör sig framförallt om två svinarter, afrikansk buffel, en rörråtta samt flera antiloparter. Minst 90 procent av innevånarna äter sådant ”bush-meat”. Priset på marknaden är bara hälften jämfört med nötkött.

Svampsläktet Termitomyces lever i symbios med olika termitarter som odlar mycelet (svamptrådarna) som föda inuti stacken. När termitsamhället dör växer svampens fruktkroppar upp ovanpå termitstacken. Dessa svampar är de allra mest uppskattade i tropiska Afrika.

Svamp

Bland de 21 arterna svampar som äts i området var de populäraste två arter som bara växer på termitstackar, en kremla och en ogiftig flugsvamp. Mellan november och maj när svamp är tillgänglig äts den dagligen i nästan alla familjer, oftast i sås till ris eller majsgröt.

Den sega Brachystegia-barken används som snöre och rep.

Rep

För reptillverkning användes 19 växtarter. Repen används istället för spik vid husbyggen samt till stolsitsar och sängar.

Medicinalväxter

Omkring 70 olika växtarter användes som medicinalväxter vid behandling av 25 olika sjukdomar. Den vanligaste indikationen är magont följd av bråck och sår. De mest använda växtdelarna är blad och rötter, därnäst bark. Byn har 10 traditionella botare.

Honung

Detta är en mycket viktig produkt från naturen som används både som livsmedel (komplement och smaksättning), ingrediens i medicin och för att brygga mjöd. Honungen skördas från bikupor som tillverkats av urholkade trädstammar och hängts upp i träden.