Lansorm
Lansormen (Bothrops asper) lever på marken och jagar mest små gnagare. Den och dess närmaste släktingar är mycket giftiga och eftersom de också är vanliga kring människans odlingar står de för de allra flesta ormbetten i Latinamerika. De flesta som blir bitna överlever, men ca 2500 personer dör varje år. Betten är mycket smärtsamma och obehagliga.
Rödmagad förnaorm
Denna lilla orm, som kallas red-bellied litter snake (rödmagad förnaorm) på engelska, lever under döda löv på marken. Förna kallas torra eller halvmultna löv och kvistar som ligger på marken.
Trädormar
Denna trädlevande orm, som här tillfälligt är nere på marken, lever mest på ödlor som den fångar uppe i träden. Den är mycket muskulös och kan sträcka ut sig mer än en halv meter i luften utan stöd.
Pilgiftsgroda
Pilgiftsgrodorna kallas förstås så för att indianfolken i tropiska Amerika har använt dem för att tillverka giftpilar. Grodornas hud innehåller ett eller flera starka gifter som troligen kommer från vissa insekter som grodorna äter. Indianerna gnuggar sina pilspetsar mot grodornas skinn. Om man håller grodorna i fångenskap och matar dem med vanliga skalbaggs- och fluglarver så försvinner nämligen giftet efter en tid. Grodornas skarpa färger varnar rovdjur för att äta av dem.
Bulldogsmyra
En av de mest fruktade insekterna i tropiska Amerika är bulldogsmyran som är 2,5 cm lång. Den kallas på engelska för ”bullet ant”. Varför? Jo: ”A bullet ant’s sting is extremely painful and often compared with the pain caused by a bullet shot — hence the name bullet ant.” Smärtan sägs motsvara 30 getingstick och varar ända till dagen därpå. Den är helt outhärdlig under de 3-5 första timmarna. Dessa myror har sitt bo under jorden men söker sin föda högt uppe i träden. Precis som våra stackmyror så lever de som rovdjur och tar olika insekter och spindlar samtidigt som de är bladlusmjölkare som suger i sig bladlössens söta avföring.
Bladskärarmyra
Bladskärarmyrorna klipper stora bitar ur trädens blad och bär hem till boet som är nedgrävt ända till 6 meter under jorden. Det kan bo 8 miljoner myror i ett sådant bo. Bladbitarna tuggar myrorna sönder för att odla en speciell svamp på. Det är sedan denna svamp som är en stor del av deras föda tillsammans med olika frön och frukter. Bladskärarmyrornas samhälle består, förutom av några få drottningar och hanmyror, av två sorters arbetare. De stora skär ut bladbitar och bär dem till boet. De små åker snålskjuts på bladbitarna eller direkt på de stora arbetarna och försvarar dem mot parasitflugor och andra hot. De stora har ju sina käkar upptagna med att hålla fast bladbiten. Det finns en särskild parasitfluga som har specialiserat sig på att lägga ägg i nacken på de stora arbetarna när de är upptagna av arbete. När larven kläckts äter den sig in i huvudet och förstör nervsystemet så myran dör.
Näsbjörn
Näsbjörnen tillhör halvbjörnarna och är alltså bl.a. släkt med tvättbjörnen. Den söker ofta föda i familjegrupper och lever på smådjur och diverse växtdelar. En mer trädlevande släkting tar t.o.m. nektar från blommor och kan fungera som pollinatör.
Nektarfladdermus
I Costa Rica finns 108 arter av fladdermöss vilket är mer än 10 % av alla världens arter. De kan grovt delas in i tre grupper vad gäller födan: insektsätande, vampyrer (som lever av blod från större djur) samt frukt- och nektarätande. Arten på bilden tillhör nektarfladdermössen. Det kan man se på de långa ”skäggstråna” (känselhåren) på nosen samt den långa spetsiga tungan som kan sträckas långt in i smala blommor.
Trogon
Hona av halsbandstrogon. Hanen har starkare färger. Trogonerna i tropiska Amerika är fåglar som mest lever av olika frukter men som också fångar insekter för att få proteiner.
Honungskrypare
Liksom kolibrierna besöker honungskryparen blommor för att suga nektar men den tar också insekter för att få proteiner.
Grodor
Det finns 44 olika grodor i La Selva-området och detta är en av de största arterna. Den lever på marken där den söker efter insekter och andra smådjur som den lever av. De lysande ögonen beror på reflexioner från blixten vid fotograferingen. Andra grodor lever och söker föda i träden.
Ödlor
Liksom det i regnskogen finns grodor och ormar som är helt trädlevande så finns det ödlor som lever hela sitt liv uppe bland grenar och blad utan att gå ner på marken. Ödlan på bilden tillhör släktet Norops, som har speciellt anpassade fötter och tår till klättring i sådan miljö. Ofta sitter djuren på blad där de jagar insekter och spindlar.
Grön leguan
En hona av den gröna leguanen vilar och solar sig på en trädgren. Liksom många grodor och ormar så tillbringar denna ganska stora ödla sin mesta tid i trädens grenverk men är i motsats till dessa vegetarian. Mest äter den blad, blommor och frukter. På vissa håll i Sydamerika jagas den för att ätas (”Bamboo Chicken”) och har då blivit sällsynt. Denna art har på senare år blivit ganska vanlig som sällskapsdjur. De vuxna hannarna blir mycket större än honorna och blir då också orangefärgade.
Vårtbitare
Denna vårtbitare är väl kamouflerad för att den liknar ett sjukt halvvisset blad. Det är till och med svårt att se var den har ögat. En annan vårtbitarart i regnskogen liknar på pricken ett friskt blad
Svampar
Denna självlysande svamp är från de fuktdrypande molnskogarna i Monteverde. Det är en art som förmodligen heter Mycena lux-coeli på latin, där lux-coeli betyder ”ljuset från Himlen”. Den kemiska mekanismen bakom fenomenet liknar den hos lysmaskar, d.v.s. oxidation av ett särskilt lysämne — luciferin — med hjälp av ett enzym. Ingen har ännu kommit på någon bra förklaring på vilken nytta svampen kan ha av att producera ljus
Vandrande pinnar
De insekter som kallas vandrande pinnar hör till de bäst kamouflerade i regnskogen. Som namnet säger så liknar de ofta kvistar och pinnar. De största vandrande pinnar man hittat är över en halm meter långa. Många har välutvecklade vingar och kan flyga bra.