Sju lärare med stor samlad erfarenhet av undervisning både i grundskola och gymnasium samlades måndag eftermiddag för en timmes samtal kring artikeln ”Från missförstånd till klarhet: hur kan undervisningen organiseras för att stötta elevers förståelse för växthuseffekten?”.
Artikeln lyfter fram flera kritiska aspekter som har betydelse, t ex att förstå växthuseffekt som naturvetenskaplig modell och förstå att energiomvandlingar sker både vid jordytan och i atmosfären (solstrålar studsar inte bara omkring…). Vi diskuterade den slutsats som författarna lyfter fram om betydelsen av att jobba aktivt med illustrationer som hjälper eleverna att förstå växthuseffekten som en naturvetenskaplig modell. Några reflektioner var att det inte behöver ta mer tid i undervisningen, att byte av typ av bilder som används kan ge god effekt. Att man i forskningsartikeln valt att visa lärarnas modifierade bilder uppskattades, det blev tydligt hur en kan ta detta vidare i sitt eget klassrum. En av deltagarna i diskussionen hade redan prövat att använda bilderna i sin egen undervisning med goda resultat och även tyckt sig se ännu bättre effekt av att inte bara visa bilderna direkt utan att bygga upp dem genom att rita själv på tavlan (och eleverna ritade också). Det vore väldigt intressant att göra en långtidsuppföljning med elevgrupper när man genomfört liknande för/eftertester som i artikeln. Hur resonerar eleverna ett år senare?
Det konstaterades att vi är omgivna av så många metaforer, bilder, animationer och filmer via läromedel och media som gör att vi lätt får mentala bilder av ”tak”,”lock”, ”täcke” – och ”skikt” – när vi hör ordet växthuseffekt eller bara allmänt om atmosfären. Det är nog inte så konstigt att begrepp som ozonskikt tas fram när elever ska resonera om något i luften när de inte har en klar bild av hur atmosfären ser ut med sina osynliga luftmolekyler. I artikeln presenteras representationer som visar luftmolekyler som prickar – en enkel partikelmodell. Detta ledde till ett intressant spår i diskussionen om begreppet partiklar – finns inte risk att skapa förvirring genom att prata om ”partiklar” när vi pratar om luften som också innehåller luftföroreningar? Just ordet partikel kan ju betyda olika saker beroende på sammanhang. Partikelföroreningar är en sak. Koldioxidmolekyler en annan sak. Bra vara medveten om vad man själv menar med partiklar om man väljer att använda det begreppet. Tips delades om ett videoklipp som trots att det är bra också innehåller illustrationer som kan bidra till missförstånd: https://urplay.se/program/217905-ur-samtiden-klimatfestival-2020-klimatforandring-allvarligt-men-inte-hopplost
Frågan om hur djupt man ska gå i olika åldrar och kurser – vad tar man upp i kemin t ex, pratar man där om vad som händer med koldioxidmolekyler som träffas av värmestrålning? Eller gör ni det i biologikurserna? Frågar eleverna på denna nivå redan i grundskolan? Många nya frågor som väcktes av samtalet.
En tråd i diskussionen landade i dunjackor av olika tjocklek – går det att jobba med den som enkel tankemodell utan att fastna? Kanske om man är tydlig med att det är mängden dun som skiljer en tjock och en tunn jacka – och jämföra med en partikelmodell för atmosfären?
Utvärderingen av detta första tillfälle visade att deltagarna gärna återkommer till liknande diskussioner – det finns ju många intressanta och utmanande områden inom biologin att dyka ner i.
Avslutningsvis – ett stort Tack till författarna till artikeln: Maria Sundler, Cecilia Dudas och Per Anderhag – den var mycket givande som underlag för diskussion! För er som vill veta mer om liknande sätt att arbeta – titta på information från Pedagog Stockholm om STLS.