Naturvetenskapligt språk

Varje ämnesområde har sina speciella ord och uttryck. Begreppen är viktiga för att bygga en bas av förståelse för de naturvetenskapliga fenomenen. Elevernas förståelse av begreppen värderas och betygssätts genom kunskapskraven.

På grundläggande nivå inom vuxenundervisningen finns många elever med ursprung i andra länder. Andra elever kan ha misslyckats i ungdomsskolan, ofta beroende på brister i grundläggande färdigheter. Det är inte endast fackuttrycken som medför svårigheter, även andra ord som inte är så vanliga i talspråk kan vålla bekymmer.

Elever behöver få syn på sitt eget lärande genom att reflektera över vad som fungerat och vad som behöver utvecklas. Att kunna använda språket i tal och skrift är avgörande för att lärandet ska bli effektivt. Dessutom ingår i kunskapskraven att elevernas förståelse av begreppen ska bedömas.

I kursplanerna för de naturvetenskapliga ämnena inom kommunal vuxenutbildning lyfts kommunikationsförmågan som betydelsefull.

Ur styrdokumenten

De förmågor som eleven ska ges förutsättningar att utveckla på grundläggande nivå beskrivs på samma sätt för biologi, kemi och fysik:

… ”använda kunskaper i biologi/fysik/kemi för att granska information, kommunicera och ta ställning i frågor som rör”…

Motsvarande formulering på gymnasial nivå är snarlik:

”Förmåga att använda kunskaper i biologi/fysik/kemi för att kommunicera samt för att granska och använda information.”

Kunskapskraven för både grundläggande och gymnasial nivå visar genomgående på att olika aspekter av elevernas kommunikativa förmåga ska bedömas. Några ord som används i kunskapskraven som rör kommunikativ förmåga är: samtala, diskutera, beskriva, förklara och resonera.

Använd det naturvetenskapliga språket och fördjupa förståelsen

Innehållet i de naturvetenskapliga ämnena får inte reduceras till en ordlista, det är förståelsen av fenomenen som ska stå i fokus. Orden och begreppen hjälper eleverna att formulera iakttagelser och slutsatser.

Det naturvetenskapliga språket är oftast fokuserat och koncentrerat, avskalat utan onödiga utfyllnadsord. Det är ett språk som är informationstätt och kan upplevas som svårtillgängligt av elever som är ovana vid att läsa naturvetenskaplig text.

Skriva naturvetenskap

Det gäller att eleverna blir medvetna om sitt språk och uttryckssätt. Hur skiljer sig talspråk och skriftspråk åt? Vilket ordval och vilken struktur passar för olika typer av texter? Hur skriver man en labbrapport? Hur skriver man en argumenterande text där olika åsikter ställs mot varandra. Hur skriver man en populärvetenskaplig text som ska fånga läsarnas intresse? Hur skriver man en vetenskaplig artikel?

Genom att skriva naturvetenskap bearbetar man ett ämnesinnehåll, prövar att använda ord och begrepp i sitt sammanhang och övar sig att uttrycka sig på ett logiskt och stringent sätt. Ett naturvetenskapligt språk består därför inte bara av ord och begrepp utan handlar också om hur texten konstrueras. Genom skrivandet bearbetas begreppen och integreras i elevens kunskapsbas. Elevernas skrivande av naturvetenskaplig text innebär även att de blir integrerade i ett naturvetenskapligt sammanhang med det språkbruk som gäller i denna kultur, att de socialiseras in i en naturvetenskaplig diskurs.

För elever som ska fortsätta läsa naturvetenskap på mer avancerad nivå är det särskilt viktigt att lära sig ett naturvetenskapligt språk och uttryckssätt eftersom det annars blir svårt att tillgodogöra sig litteratur i ämnet. Som för alla ämnesområden finns det även inom naturvetenskap specialord som underlättar förståelsen. Om man som lärare använder ett vardagsspråk och undviker naturvetenskapliga ord och begrepp försvårar det för eleverna att läsa och kommunicera naturvetenskap.

Fundera över målet med elevernas skrivande. Vilka ska få del av det skrivna? Ska det endast läsas av läraren eller kan texterna användas i andra sammanhang? Kan de ingå i en formativ process? Många beröringspunkter finns med kursplanerna i svenska.

Naturvetenskapliga ord

Naturvetenskapliga ord och begrepp förklaras ofta utförligt i undervisningen. Men alla andra ord, som inte är specifika för naturvetenskapliga ämnen och inte ingår i vardagligt språk, kan också vara problematiska. Några exempel på sådana ord, hämtade från en av läroböckerna i biologi för högstadiet, är gynnsam, lokalisera, dämpa, framkalla, debutera och biverkning. Med tanke på elever med annat modersmål än svenska kan sådana ord behöva uppmärksammas.

I läromedel ser man ibland att verb och adjektiv har omvandlats till substantiv. Detta kallas nominalisering. Det är ett sätt att koncentrera och fokusera, men kan göra texten abstrakt och svårtillgänglig. Det är bra om man som lärare är medveten om att det kan krävas förklaringar och omskrivningar för att elever som är ovana vid naturvetenskapliga texter ska förstå. Några exempel på sådana substantivformer: reaktion, blandning, nedbrytare, klimatförändring, temperaturhöjning och planktonätare.

Språkövningar

Det finns många sätt att stimulera språkutvecklingen i naturvetenskap och några exempel på övningar presenteras nedan.

1. Snabbläsning

Många elever har svårt att läsa långa stycken, speciellt av naturvetenskaplig karaktär. Förmågan att snabbläsa kan övas upp genom att eleverna får plocka ut det viktigaste i en naturvetenskaplig text. De kan till exempel välja ut de tio viktigaste orden och använda dem för att berätta för en kamrat (eller läraren) om innehållet.

2. Laborationsdagbok

Ett alternativ till den traditionella laborationsrapporten är en laborationsdagbok där eleverna skriver ned processen vid planering, genomförande och tolkning av en egen laboration av öppen karaktär i en fysisk bok, alternativt i ett molnprogram som Google Drive. Dokumentet ska vara till hjälp för eleverna och inte ses som en extrauppgift utöver andra redovisningar och rapporter. Texten ska, i stället för att följa mallen för en laborationsrapport, endast innehålla elevernas tankar, reflektioner och observationer. Dessa böcker kan sedan regelbundet lämnas in till läraren, som ger återkoppling i form av frågor som uppmanar till tänkande och utveckling.

  • Du valde att använda xx-utrustningen. Vilka är fördelarna med denna utrustning?
  • Kemikalie X gav en alltför svag reaktion. Behöver koncentrationen justeras eller är det bättre att använda en annan kemikalie?
  • Är din frågeställning möjlig att testa? Kan den förenklas för lättare kunna testas i skolan?

3. Ordlista med viktiga begrepp

Uppmana eleverna att använda naturvetenskapliga ord och begrepp för att de ska bli levande kunskap. Begreppen ska kunna användas naturligt och i rätt sammanhang. Låt eleverna successivt bygga upp en individuell ordlista under kursen. I ordlistan presenteras viktiga ord och begrepp tillsammans med förklaringar.

Hur kan man arbeta med ordlistan?

Det är inte endast naturvetenskapliga ord som skapar problem för elever. Även vardagliga ord som ”separera” eller ”späda” kan vara oklara, speciellt om eleverna inte har svenska som första språk. Låt därför eleverna göra en egen ordlista med ord som är viktiga för dem. Ge sedan återkoppling på ordlistan, låt eleverna revidera den och återknyt till de begrepp som orsakat svårigheter. Eleverna utvecklar på så sätt sitt språk och sitt lärande samtidigt som läraren får feedback och kan utveckla undervisningen.

Här finns förslag på några ord som kan finnas med i ordlistor i kemi och biologi. Dessa kan kombineras till en ”NV-ordlista”. Många begrepp är gemensamma, men kan ibland ha olika betydelse i främst vardagliga sammanhang. I tabellerna finns en ruta där eleverna förväntas reflektera över när och var begreppen är användbara, både i skolan och i vardagslivet. Det hjälper dem att göra en enkel omvärldsanalys med utgångspunkt i de naturvetenskapliga ämnena. Momentet fungerar bäst om eleverna arbetar i grupp och stöttar varandra i en diskussion. Ge återkoppling på denna del för att stödja eleverna i hur de kan utveckla sin förmåga att reflektera.

Formativ twist: Be eleverna lämna in sina ordlistor efter varje lektion. Om de har felaktiga eller alltför förenklade förklaringar ger läraren återkoppling, gärna i form av frågor för att uppmuntra eleven att tänka efter. Om eleverna ska kamratbedöma varandra krävs stöd och klara instruktioner. Ge sedan tid för att de ska kunna revidera förklaringarna, som i sin tur kan ge upphov till nya frågor och oklarheter.

Låt ordlistan vara ett levande dokument som ständigt fylls på och tas upp i undervisningen. Görs ordlistan digitalt kan nya ord lätt fyllas på i bokstavsordning. Avsätt tid efter varje genomgång för att eleverna ska kunna fylla på sin ordlista med nya begrepp och reflektioner. Använd gärna orden upprepade gånger i läxförhör, laborationer och prov. Låt ordlistan följa eleverna under hela kursen.

4. Redskapen på labbet

Redskap som används inom biologi, kemi och fysik kan sammanställas i en tabell med bilder, namn och förklaringar. Tabellen utformas så att den passar till undervisningen där ett förslag är att kopiera en tabell per grupp, klippa ut rutorna (bilder, namn, användningsområde) var för sig, blanda och sedan låta eleverna para ihop dem.

I anslutning till övningen kan eleverna söka information som ytterligare kan beskriva och förklara redskapet. Det kan handla om i vilka situationer det är lämpligt respektive olämpligt att använda redskapet eller om säkerhetsaspekter. Ibland finns olika förklaringar och tolkningar som rör användningsområde eller säkerhet, vilket kan ge upphov till intressanta diskussioner. Uppgiften passar bra när elever ska planera egna, öppna laborationer.

Formativ twist: När övningen och klassdiskussionen har genomförts kan läraren ge feedback individuellt eller till gruppen. Till exempel kan varje grupp lämna in sina förklaringar och få återkoppling och därefter göra en revidering. Ge gärna återkopplingen i form av frågor av typen ”Hur tänkte du när”… eller ”I vilka sammanhang kan detta vara relevant att använda”… Eleverna kan visa att de har baskunskaper som behövs till nästa moment med ett enkelt ”glosförhör”.

5. Bilder som start för samtal

För att starta ett samtal i en elevgrupp kan teckningar där en fråga eller ett påstående presenteras i bildens mitt och pratbubblor visar hur några personer besvarar eller kommenterar frågan bli en utgångspunkt. Frågorna som tas upp kan handla om aktuella samhällsfrågor, etiska värderingar och elevernas vardag. De kan också utgå från begrepp eller fenomen som elever ofta missförstår och som därför behöver uppmärksammas. När det handlar om kontroversiella frågor kan det vara bra att elever inte behöver avslöja sin egen uppfattning. Lotta ut de olika svaren i elevgruppen inför diskussionen. Eleverna får diskutera och värdera de olika uppfattningarna som presenteras och eventuellt formulera sitt eget svar i en tom pratbubbla. Låt eleverna utforma egna bilder utifrån ett aktuellt tema.

Formativ twist: Gå först igenom med eleverna hur man kan analysera, resonera och reflektera för att kunna delge andra sin åsikt. Nedan ges exempel på grundläggande förutsättningar för att en diskussion ska fungera bra:

  • Förstå att det behövs en kunskapsbas för att kunna diskutera.
  • Förstå att inom vetenskapen finns det flera sätt att se på vissa frågor – det finns ibland ingen definitiv sanning. Genom diskussion och nya upptäckter utvecklas vetenskapen.
  • Kunna värdera olika källor.
  • Förstå på vilket sätt den aktuella frågan påverkar vårt samhälle idag och vilken den historiska bakgrunden är.
  • Ha förmåga att söka ny aktuell forskning inom området.
  • Kunna knyta ämnet till samhällsfrågor och vardagliga upplevelser.
  • Kunna förstå och reflektera över hur olika medier (TV, Internet, sociala nätverk etc.) påverkar uppfattningen om ämnet i fråga.
  • Kunna ta med egna tankar och reflektioner utan att bli alltför personlig och uttrycka känslor.

Concept Cartoons är ett verktyg för att utveckla elevers naturvetenskapliga tänkande genom att väcka intresse och skapa diskussioner. På Skolverkets sida för bedömning finns exempel på Concept Cartoons. För att kunna använda materialet krävs lösenord.

Parametrar i kommunikativa händelser

Vi vill att eleverna förstår hur de kan formulera sig på ett klart och tydligt sätt för att nå fram med information och för att kunna övertyga och påverka i viktiga samhällsfrågor. Det handlar inte bara om det språkliga innehållet, utan också om sammanhang och framställningssätt. I följande stycke beskrivs några viktiga parametrar som listats av Dell Hymes, språkvetare från USA.

Struktur för muntliga presentationer

Dell Hymes skriver i Foundations in Sociolinguistics: An Ethnographic Approach. Philadelphia (1974) University of Pennsylvania Press. Hans upplägg kan fungera som utgångspunkt för att strukturera en kommunikativ händelse när lärare tar del av och värderar elevers kommunikativa färdigheter, men också när elever planerar och genomför en presentation. (Se även webbsidan Ethnography of Communication om några betydelsefulla parametrar.)

Setting och scene (S): betecknar både den fysiska situationen och det sammanhang där händelsen äger rum.
Kommentar: Den fysiska miljön har stor betydelse för möjligheten att nå fram med ett budskap. Tänk över hur åhörarna är placerade och se till att de kan ta del av presentationen på ett bra sätt. Anpassa framställningen till situationen.

Participants (P): deltagare och vilka roller dessa har som talare eller åhörare.
Kommentar: Tänk över om och i så fall hur åhörarna kan bidra till aktiviteten. Ta hänsyn till åhörarnas förförståelse och följ kontinuerligt deras reaktioner för att kunna anpassa framställningen. Att kunna målgruppsanpassa en framställning är avgörande för att ett budskap ska nå fram.

Ends (E): målet med kommunikationen.
Kommentar: Vad du vill uppnå med aktiviteten? På vilket sätt kan du få reda på om målet har uppnåtts?

Act sequence (A): händelseförlopp; innehåll och form.
Kommentar: Tänk över hela händelseförloppet och konsekvenserna av olika händelser som kan inträffa. Förbered dig till exempel på frågor och invändningar från åhörare. Välj lämpade framställningssätt, ord och uttryck.

Keys (K): framställningssättet (allvarligt, humoristiskt, agitatoriskt etc)
Kommentar: Vilket uttryckssätt är mest lämpat i sammanhanget? Föreställ dig hur åhörarna uppfattar det du presenterar.

Instrumentalities (I): På vilket sätt framförandet sker (muntligt, skriftligt, också olika språk, dialekter, formellt och informellt språk)
Kommentar: Gör ett medvetet val av utformning för det sammanhang det gäller. Vad är mest lämpat?

Norms of interaction and interpretation (N): framförandet, t.ex. blickbeteendet, pauser och hur detta uppfattas av åhörarna.
Kommentar: Kroppsspråket bidrar till att förstärka eller försvaga ett framförande. Inkludera åhörarna genom att titta på publiken och fånga deras uppmärksamhet genom att stanna upp ibland och höra hur de uppfattat framställningen.

Genre (G): typ av meddelande (dikt, lektion, laboration etc).
Kommentar: Varje genre har sitt språkliga uttryck. Välj ord och uttryck utifrån den genre det gäller.

DiaNa – en strategi för att utveckla kommunikativa färdigheter

En strategi för utveckling av studenternas kommunikativa färdigheter har utvecklats vid Uppsala universitets biologiutbildning och har fått stor positiv respons. Modellen kallas DiaNa (Dialog för Naturvetare och teknologer) och syftar till att rusta studenterna för arbetslivet. Det handlar bland annat om skriftliga och muntliga presentationer, samt interaktion i grupp och återkoppling. Modellen är tillämpbar i undervisning även i andra sammanhang, som exempelvis kommunal vuxenutbildning.

Webbsidan har utvecklats av Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik med stöd av Skolverket.
Kontakt: info@bioresurs.uu.se